Nu har julkänslorna börjat komma, äntligen. Inte långt kvar nu, bara en vecka till Advent. Mysigt mysigt. Jag satte på bästa julskivan idag och körde loss med saffransdegen tillsammans med Love. Det blev både lussekatter och längder och gott blev det, nog de bästa jag har gjort. Saftiga och goda. Var väl Loves förtjänst kanske. Lite juligt blev det i alla fall och ännu bättre blev det när Magnus tände julgransbelysningen i buskarna utanför. Dekorationer väntar vi dock med till nästa helg, i alla fall till fredag om vi kan hålla oss.
Stämni
ngen har faktiskt en god grund i förra veckan när vi tog några dagars semester i Sälen. Runt 20 cm snö och några grader kallt och någon dag gnistrade faktiskt solens strålar i de små kristallerna. Dessvärre var inte Love så väldigt förtjust i allt det vita, i två dagar skrek eller grät han nästan hela tiden vi var utomhus. Den lilla stackarn satt där på snowracern med sin alvarligaste min och försökte hålla sig kvar. Gick sådär, ett par gånger åkte han med ansiktet före rakt ner i snön. Vi försökte med allt under promenaderna, snowracer, pulka, vagn och pappas axlar men inget hjälpte men så fort vi kom in igen så blev det bra. Han lärde sig att klättra på stolar och flytta dem dit han ville så nu har vi inga fredade zoner här hemma och så lärde han sig att säga häs
t. Huset där vi bodde är nämligen belämrat med dalahästar i olika storlekar och utföranden, helläckert. Moderna och gamla, en har till och med ring i örat och tribaltatuering på benet. De kommer igen i allt, från gardiner till smörknivar, kuddar och sängkläder. Jag tycker det är helmysigt och Love med så tyvärr fick vi gömma hästarna så gott det gick på högre höjder om de inte skulle bli gnagda på eller slängda i golvet.
ngen har faktiskt en god grund i förra veckan när vi tog några dagars semester i Sälen. Runt 20 cm snö och några grader kallt och någon dag gnistrade faktiskt solens strålar i de små kristallerna. Dessvärre var inte Love så väldigt förtjust i allt det vita, i två dagar skrek eller grät han nästan hela tiden vi var utomhus. Den lilla stackarn satt där på snowracern med sin alvarligaste min och försökte hålla sig kvar. Gick sådär, ett par gånger åkte han med ansiktet före rakt ner i snön. Vi försökte med allt under promenaderna, snowracer, pulka, vagn och pappas axlar men inget hjälpte men så fort vi kom in igen så blev det bra. Han lärde sig att klättra på stolar och flytta dem dit han ville så nu har vi inga fredade zoner här hemma och så lärde han sig att säga häs
t. Huset där vi bodde är nämligen belämrat med dalahästar i olika storlekar och utföranden, helläckert. Moderna och gamla, en har till och med ring i örat och tribaltatuering på benet. De kommer igen i allt, från gardiner till smörknivar, kuddar och sängkläder. Jag tycker det är helmysigt och Love med så tyvärr fick vi gömma hästarna så gott det gick på högre höjder om de inte skulle bli gnagda på eller slängda i golvet.Idag har jag hunnit med att jobba också, bara en mässa - rena himmelriket. Dagens evangelietext var ju inte direkt upplyftande vid första anblicken men jag passade på att ha en riktigt lång Domsöndagutläggning, härligt härligt. Jag passade också på att prata lite för mässans varande, vilket vi har lite delade meningar om här ute. Helt plötsligt verkar alla här vilja hindra mänskligheten från att ta emot Jesus själv, kärleken och närheten, försmaken av Guds rike! Grrrr. Kristi kropp och blod till alla, varje söndag!!!!
Magnus har jobbat han och fixat lite med skrotbilen, försökt ladda upp batteriet som ska vara nytt. Och så har han städat också, det höll jag på att glömma. Han är så bra han.
Kan ju också berätta att bebisen sparkar/boxar mig mer och mer och magen växer. Lång som en banan ska han/hon vara nu, från huvud till stjärt om jag inte minns fel. Love la sin lilla hand på magen idag och då sparkade det till ordentligt. Han blir nog en fin storebror!
