Biltur

Alvin sötnosen i bilen. Stora lillkillen har ju börjat dagis o det verkar gå riktigt bra. Inga tårar. Han verkar känna sig trygg, har börjat visa sitt humör när han inte får som han vill och han gör sig förstådd fast han inte pratar. Ett riktigt charmtroll är han. Ärvt lite från sin bror, somnar mitt i lunchen precis likadant. Plutten!

Enkelhet och gudsnärvaro i Taizé!

Jag har varit på egna äventyr, för den som har missat det. Inte helt egna, jag var inte direkt ensam, men resten av lilla familjen Ohlström fick stanna hemma. I nio dygn har jag varit borta från mina pojkar och tagit hand om andras, lite större, barn.
Vi gav oss iväg från Storängsgatan på lördagmorgonen (7 augusti). Simon med tillhörande pappa Anders plockade upp mig och redan där var bagaget nästan fullt, sen bar det iväg till Evalund för att plocka upp en mycket trött Simon till och så vidare mot Linköping och bussen mot Taizé.
För den som inte har en aning om vad Taizé är för ett ställe så kan jag berätta att det är ett kloster i en liten by på den franska landsbygden dit det kommer tusentals ungdomar, vuxna och faktiskt några familjer också, varje vecka. Där umgås man, hjälps åt att få allt att fungera med mat och städning, har bibelstudier och gruppövningar, leker, sjunger, ber och har väldigt mysigt och skojigt med människor från hela världen.
I Linköping mötte vi upp med våra två tjejer också och så var vår lilla grupp fulltalig. Bussen fylldes på av ungdomar och ledare från Vidingsjö och senare också en ganska stor och stökig grupp från Viskafors. Så var det fullt och vi for vidare genom Sverige, ner genom Danmark, Tyskland, Luxemburg och Frankrike. I Luxemburg stannade vi för frukost och mässa på en stor rastplats där vi väckte trött lastbilschufförer med taizésånger. En såg faktistk riktigt sugen ut men han vågade nog inte klampa in där bland oss, lite synd. Sömnen blev det sådär med. Viskoforsfolket höll låda hela natten, trots tillsägelser och schhhh:ande, och sovställningen var väl inte den skönaste men med öronproppar lyckades jag till sist få några timmars sömn i alla fall ihopkrupen som en liten näbbmus på sätet.
Eftersom jag aldrig har varit i Taizé utan bara hört talas om detta härliga ställe och blivit lovad att jag bara skulle älska det så var jag ju väldigt spänd och nyfiken och ganska nervös. Jag visste ju att jag skulle bli tvungen att leda en grupp ungdomar som jag inte kände, på engelska. Ve och fasa, jag var väldigt nervös. Lite, eller ganska mycket, hjälpte det att min kära Elsa fanns på en buss bara 10-tals mil ifrån vår, på väg åt samma håll och att hon hela veckan skulle finnas ett stenkast ifrån mig om än i någon annan grupp och dold bland 5000 andra. Kärleken och stöttandet från vännerna i Vidingsjö var också till stort stöd så klart. Mina fina ungdomar hjälpte också till, snällare tjejer och killar får man leta efter.

Jag visste ju ungefär hur det skulle se ut, jag har ju sett bilder, men ändå satt jag ytterst på bussätet och sträckte mig, som ett litet barn på julafton i väntan på tomten, när vi rullade igenom små franska byar och tillslut Taizé blev synligt. Jag kände igenom mig, jag var fortfarande nervös men det kändes så bra att äntligen vara där.

Det var mycket nytt och mycket att fixa, urpackning, hitta tältplats, slå upp tält sen welcome där man blir informerade av en volontär om hur allt går till och var vi ska ta vägen, vilke grupper vi tillhör osv. Sen var det iväg till Casa för betalning och för att få de nödvändiga och åtråvärda matkupongerna som var enda sättet att få mat under hela veckan.

Maten blev vår efter en del köande i klump men man hinner med mycket under den tiden och man är pigg och allert, fixa håret, lära känna några nya vänner från holland eller tyskland, träffa någons storebror, titta på olika stilar och försöka fundera ut vad som kunde stå på menyn den här gången. I långa rader står ungdomarna och serverar varsin del av efterlängtade måltiden. Bricka. Tallrik. Skål att dricka ur. Frukt. Smör/ost och brödbit. Kex. Ev Yoghurt. Mat - oftast en röra bestående av någon sorts kolhydrat som ris, couscous eller pasta, någon grönsak eller två och någon sorts protein i form av skinka, fläsk, bönor eller linser (en dag var det kyklingnuggets och en dag fiskpinne...båda väldigt lika och smaklösa). Sked. Så såg det ut och ser ut varje dag. Iväg till vattenkranarna för att hälla vatten i skålen och sen leta upp lämplig bänk i tält P eller R att sitta på med brickan i knät och få i sig sin mat. Ganska snabbt kommer man på att det inte är maten som är centrum utan människorna man sitter med, de som finns runtomkring - även de man inte känner. Och ganska snart vänjer man sig vid och njuter av att inte styras av saker som man lätt gör hemma, av tv:n, telefoner, datorn och allt det andra. I Taizé styrs man av gudstjänsterna tre gånger per dag. Man går upp för att gå till kyrkan och fira mässa, man avslutar förmiddagens aktivitet för att gå till lunchbön man avrundar kvällen med kvällsbön innan oyak öppnar och det blir liv, sång och rörelse för alla som orkar. En härlig rytm. Och när man pratar med ungdomarna om livet där så tycker dem det är skönt (de flesta), de pratar om atomosfären och känslan, att alla är glada och hjälpsamma, nära och äkta (de flesta). Självklart finns de dem som inte riktigt vet vad de gett sig in på, som tror det är semester eller inte engeagerar sig men de allra, allra flesta är nära och äkta och trivs med livet i enkelhet och glädje i Taizé. Det är verkligen häftigt. Livet är ju enkelt, det blir det när det är 5000 på samma ställe och man får hjälpas åt.

På förmiddagarna träffades vi, halva gänget 15-16 åringar från hela världen med ledare och broder James för bibelintroduktion med sånger, lekar och drama. Jag var ledare för 9 ungdomar från Sverige, Tyskland, Ryssland och England tillsammans med Alex från Moskva. Jag kom verkligen att älska de där ungdomarna. På eftermiddagarna var det andra utmaningar som gällde, tre av dem handlade om trasor i olika färger, rengöringsmedel och toaborstar - nämligen Point 5 och toastädning. Aldrig har det väl varit så roligt att städa toaletter. Det började med en städsång tillsammans och sen gav vi oss ut till våra olika toaletter med allt vi behövde och jobbet gick oftast som en dans.
Mellan det som stod på schemat hann vi med shopping i brödernas butik med keramik, tavlor, smycken och vykort, lite samtal och vila i solen, välförkänta duschar och en del alvar och funderingar och mycket mycket skoj och mys. Vi hade ju också tur som fick vara med om en fantastiskt ljusgudstjänst på lördagen där vi firade minnet av grundadet av klostret för 70 år sen och minnet av grundaren broder Roger som mördades för 5 år sedan precis liksom välkomnadet av en ny broder. Gudstjänsten började på ängen nedanför i solnedgången, sedan gick vi i procession upp genom byn förbi bykyrkan där det började och broder Rogers vackra grav, upp till stora kyrkan som fylldes helt och hållet dagen till ära och ljuset som spred sig från Kristusljuset i blomsterkrans via barnen ut till alla. Med den känslan i hjärtat sa vi adjö och steg på bussen i mörkret, kramar och slängpussar och tårar för en del.

Jag är verkligen tacksam för den här veckan och tacksam för att ha fått ta del av broder James tankar och humor, tacksam för sånger vi har sjungit som jag bär med mig dagligen, för inspiration och kraft och mycket kärlek från de jag har fått lärt känna, rå om och lärt känna på nytt. Gud är god, det är bara att konstatera.

En sång som fastnat hos mig är den här:

Let all who are thirsty come, let all who wish recive the water of life freely.

Amen. Come Lord Jesus.

Amen. Come Lord Jesus.

Helt fantstisk, den ska vi sjunga mycket.

Göteborg, göteborg

Vad är det för en dag, är det en vanlig dag? Nej, det är ingen vanlig dag för det är Loves födelsedag. Hurra hurra hurra! Nu är vår lilla storing tre år, kan ni fatta. Inte var det så länge sen ni fick se magen växa här på skärmen och det fösta fotot av underverket dök upp. Här visar han stolt upp sina födelsedagskläder i solen. Paketöppning blev det nämligen på en filt i gröngräset framåt förmiddagen eftersom vi, hela familjen, vaknade upp i någon annans hus på morgonen. Helt fantastiskt lyckades vi, helt spontant utan packade väskor och planering helt sonika övernatta hos goda vänner i Östra Ryd efter en trevlig grillkväll. Hur mysigt som helst. Huset var jätte härligt och det var så skönt att vakna upp ute på landet och gå ut till tystnaden och den nyuppgångna solen. Men paketöppning blev det sen alltså ändå och jag tror att guldklipen blev väldigt nöjd med både paket och kalas.

Kalas är det också för båda busfröna att det finns en vinbärsbuske precis vid grannens staket så att man lätt kan sticka in en arm eller två och rycka åt sig hel nävarna fulla med vinbär som man sen kan pula in i ansiktet i ett försök att få in så många som möjligt i lämlig öppning. Alvin har blivit kung i ämnet, vinbär är ju gott. Jag har föresten gjort vinbärssaft idag men det blev lite sur för Love stod bredvid mig och pratade så dant så jag tappade bort mig mitt i sockret och hade väl antagligen i för lite. Kanske går att röra i lite vid användning.

Sedan födelsedagen har vi också hunnit med lite semester, en tur till Göteborg blev det ett par dagar nu i veckan för att hälsa på farmor och farfar och för att roa oss på Sveriges framsida.

Det blev både det ena och det andra. Riktigt västkustskt blev det på onsdagen när vi hälsade på min bonusfarbror/bror/vän Bengt med sambo i deras sommarstuga i närheten av Bua. Det blev smarrigt fika vid fina stugan och krabbfiske på båtbryggan med klädnypor och håv som sig bör. Många, många krabbor blev det som kravlade runt i hinken en stund, en fick efter många försök lite närkontakt med undertecknad. Det kanske var en lika stor upplevelse för honom som för mig, han hade kanske aldrig träffat en präst förut. Jag har inte fiskat krabbor på säkert 25 år eller nåt. På väg tillbaka blev det nakenbad för de som vågade, inte undertecknad då som i och för sig hade vågat men som besparade omgivningen den upplevelsen, Alvin och Love plaskade loss och torkade i solen under promenadet. Det var härligt att fån en sån stund tillsammans, vi träffas inte så ofta nu för tiden. Det blir väl någon gång om året eller så.
Annars bjöd nog Göteborg på det bästa, vi hade varmt och soligt väder för det mesta och hann med det som vi hade tänkt och lite till. Lite shopping, lite ostindiefarare (vilket var helt fantastiskt, vilket skepp, vilken skönhet, skulle kunna gå hur länge som helst och njuta av det vackra med denna skapelse), lite turisttåg, lite smaskig mat, lite universeum och lite Liseberg. Love gillade också den stora båten och att få klättra upp och ner i det branta trapporna och så gillar han karuseller. Vissa är läskigt otäcka men samtidigt så spännande. Det blev kaffekoppar, lilla lotsen, flygplan och farfars bilar. Jag blev skräckslagen efter en insident med Love på toaletten trodde jag att min handväska med "hela mitt liv" i var borta för alltid med bilnycklar, mobil, plånbok och kamera. Jag gick ut från toabåset med Love och skulle torka lite kläder som blivit lite kissiga, på väg ut kom jag på att väskan inte var med, vände och gick in och den var borta!! F-n, f-n, f-n. Någon minuts irrande som en yr höna och en vänlig själ som lånade ut sin telefon så jag kunde ringa och kolla om någon svarade, ifall att som hon sa. Upptaget! Skit, skit, skit. Samtidigt ringer Manges telefon, han nickar, ser glad ut... någon har lämnat in den i en kiosk och den snälla tjejen ringer sista slagna numret. Lycka! Jag höll hårt i den sen.

En del lekparker blev det också och glass förståss och så en barnfri kväll på vår favoritrestaurang med vin, efterrätt, fniss och mys. Allt man kan behöva. Hemresan gick rätt trögt, dragandes i 80 km/h hela vägen eftersom vi skulle få med en släpkärra hem, en liten tanig släpkärra. Hem kom vi i alla fall runt midnatt och barnen som vaknade i Mjölby i obekväma bilbarnstolar somnade snällt om och så var den semestertrippen över.

Slutet av veckan har varit fix här hemma och tvätt förståss och så lite omplockning av kläder. Love har äntligen fått lite nytt, nästan en hel garderob så nu var det bara att flytta över stora delar till Alvins byrålåda i rummet bredvid. Båda pojkarna har föresten fått helt nya rum, Loves säng har flyttat över till Alvin och in i Loves rum har kommit in höööög loftsäng. Inga bebisar längre minsann. Lite fest har vi hunnit med också, igår gifte sig Magnus jobbarkompis Danne med sin Carolina i Skärsind med tillhörande kalas förståss. Fri bar, vilket ni nu säkert har förstått, betyder en ganska berusad Magnus. Lite sliten idag, just nu snarkandes i soffan. De var så fina så, vigseln var fin, talen skojiga och maten god.

Alvin kan också köra farfars bilar, brrrrrrr, brrrrrrr!

Alvin och mamma i soffan en slö söndag