Ett stilla sus

Världens gulligaste lilla kille, eller hur?! Nu är han nio månader gammal och lite till.

När jag börajde skriva på det här inlägget satt jag med datorn i knät ute på trappen, ni skulle bara veta hur fint det är här nu (ja några kanske vet). Varje dag när vi har suttit ute på kvällen har jag tänkt på hur lyckligt lottade vi är som får bo här i grönskan och fågelsången. Det låter ju kanske jätte fånigt och det börjar väl bli lite tjatigt men jag överrumplas av den känslan varenda gång. Just nu är det tulpanerna som är på gång och pionerna som jag älskar. Igår kväll grävde jag upp rabatterna på framsidan, har nog aldrig sett så mycket ogräs men nu ser det lite renare ut, jag hoppas att det blev bra (jag vet ju inget om trädgårsskötsel men jag lär mig nog). Under tiden kröp Love omkring på gräset och genom rabatten, ut på grusgången och tillbaka igen undersökandes varenda sten och pinne han kröp på. En hel del åkte nog in i munnen också, han måste ju testa allt den lilla vilden. Det är ganska tydligt nu att Gud finns i allt och att allt runtomkring oss är skapat av kärlek och omsorg. Därav dagens rubrik, "ett stilla sus". Jag jobbade idag och i texten jag predikade över från 1 Kungaboken berättas om profeten Elia som möter Gud efter att han uppgiven och rädd har gömt sig i en grotta. Gud fanns inte i stormen som blåste förbi och förstörde allt i sin väg, inte i jordskalvet eller i elden. Gud fanns i ett stilla sus. I det som bara är, hela tiden, utan att vi tänker på det eller lägger märke till det. I det goda och vackra, inte i naturkatastroferna och ondskan. Det stilla suset är det som är kvar när dånet och oljudet har tystnat och stormen stillats. Ja...där fick ni en liten predikan också!


Jag har börjat jobba nu, som ni ju nyss har läst. Så när är jag bara hemma med Love några dagar i veckan, sen är Mange hemma resten. Det var inte alls så farligt som jag hade väntat mig, det var faktiskt rätt skoj och spännande att sätta igång igen och börja jobba med sånt som jag har tänkt på och planerat i ett år nu. Och det är jätte mysigt nu när man kommer hem och Love får syn på mig och strålar som en sol. Det är hänt så mycket också med Magnus relation till Love när de har fått vara lite ifred, bara dem två. Tänk att missa det.

Igår var vi på dop, det var lilla Oscar som döptes i Drothems kyrka. Lilla sötnosen skötte sig så bra, inga protester alls. Värre var det med Love som var så trött och som inte alls ville sitta still som vanligt. Han är ju mer vild en tam just nu. Han kröp runt bänkarna längst bak och titta lite här och där tills det var en liten William som lärde honom att man kunde krypa under bänkarna och komma upp någon annanstans. Det var lite svårare att hänga på då. Det var en väldigt trevligt tillställning med gott fika och trevliga människor (med undantag för en liten pojke som sparkade mig i ryggen när jag satt och lekte med Love på golvet, bara sådär, och så skrattade han).