Tillbaka på banan!

Äntligen är vi tillbaka i cyberspace, det har gått alldels för lång tid... igen. Ledsen för det. Jag har faktiskt längtat efter att skriva lite men det var så krångligt med vår gamla dator från 1800-aldrig och ladda upp bilder med telefonen fick jag aldrig till riktigt. Så idag kom Magnus äntligen hem med den här lilla smidiga saken och allt blev lite smidigare igen.

Var ska man börja? Vad har hänt sen sist?
Inte så mycket, säkert, och samtidigt en hel del. Både Magnus och jag har ju bytt jobb i sommar och både Love och Alvin har blivit riktigt stora... och trotsiga. Hua!
Den lilla kraft man har kvar efter alla omställningar och nyheter försvinner snart så fort man kommer i närheten av det små odjuren. Fast samtidigt så längtar jag ju efter dem båda så fort jag går ut från Musikanten-grinden eller de går ut genom dörren på morgonen och det blir tyst och lugnt. I eftermiddag gick det faktiskt ganska bra, Love hjälpt Alvin när vi kom hem och jag klippte dem utan större problem även om Alvin blev lite otålig.

Det har ju blvit riktiga grabbar. Love är en riktig fyraåring, klarar allting själv och prövar alla gränser heeeela tiden. Han gillar fortfarande lego och då allra helst "storpojkelego" och barnprogram förståss på Disney junior. Idag när vi kom hem från dagis så stod han i dörren och väntade på Alvin när han var ledsen och ville att jag skulle bära. "Jag väntar på dig Alvin, tills du kommer upp" och när jag var på väg dit så vinkade han lite åt mig att stanna och viskade att Alvin var på väg. Gulle.

Alvin är ett riktigt charmtroll. I dagarna har han nästan slutat med blöja och kör kalsong hela dagarna och han är så stolt. Nappen är på väg ut också, här om dagen knöt Magnus fast en i räcket i trappen och vill han snutta får han stå där och mycket riktigt går han dit och ställer sig ibland och snuttar några tag innan han springer iväg igen. Två bästa poolare har han på dagis, Alma som han älskar och så Sam. Alma och han leker och leker och inga sorger finns, och de kramas och kramas och pussas ibland när de säger hej då. Sötast i stan är hon med.

Nya jobbet för Mange är OMT i Norrköping där han är konsult med uppdrag på Siemens i Finnspång. Lite mer ansvar och lite mer utmaningar vilket var lite tufft i början men nu börjar det nog lägga sig till rätta lite. Resa till Korea väntar framöver.

För mig är det nya S:t Olofs församling i Norrköping och ett grav.vikariat. Våren var rätt tuff och jag behövde ta mig vidare vilket inte är så lätt just nu i min branch, i alla fall inte om man lever i Linköpings stift. Har inte funnit en tjänst ute i närheten av Linköping/Norrköping på typ ett halvår eller mer. När de ringde från S:t Olof och frågade om jag vill hoppa in så kändes det som en befrielse även om beslutet inte var så lätt att fatta. Riskera det trygga och säkra för något tillfälligt som jag inte visst något om. Det fick bli så ändå och jag har inte ångrat mig än, även om jag saknar församlingsborna och arbetskamraterna jätte mycket emellanåt. I söndags avskedspredikade jag på familjegudstjänst i Östra Ryd och fick så mycket kärlek som betydde så mycket. Fina tal och presenter - det allra finaste var ett egendesignat halsband med inskription från Bröderna Bus. En varg och en rovfågel för att jag är så lugn och vild... Så himla fint.

I Norrköping får jag fortsätta jobba med konfirmander som jag ju älskar, resekonfirmander blir det. Jag har redan hunnit med en resa med fjolorets som råkat bli kvar, den gick till Berlin. Det var 3:e gången i år jag var där men det spelar ingen roll, kan åka dit hur många gånger som helst. Den här gången blev det något nytt ändå, vi åkte till Tropical Island, en gigantiskt "badhus" i en jättehangar med små bungalows och riktiga sandstränder och tropisk regnskog. Så himla häfgtigt. Ett semesterparadis där folk strosade runt i solhatt och sarong mitt ute på ett dimmigt fält utanför Berlin.

Man får lite nya erfarenheter i stan har jag märkt. I lördags vigde jag ett par tillsammans med en präst från syrianska kyrkan, en munk, två diakoner och en syriansk ungdomskör. Puh! Kyrkan var nästan full (och Matteus kyrka där jag jobbar är inte liten), full med silverkandelabrar och vita blommor. Jag inledde med det som krävs enligt svenska kyrkans ordning och sen tog de över med fader Abbada i spetsen och jag förstod inte ett ord men jag hängde med så gott jag kunde. Alla i sällskapet var ju inte så välvilligt inställda till mig där innan men efter lät alla ganska trevliga och var mer pratsamma. Jag fick till och med munkens telefonummer så jag kunde komma och besöka honom i Eskilstuna och det var ju inte illa!

Nu ska jag nog försöka göra något krativt och försöka komma igång lite med min predikan till söndag. Då står ett musikhögmässa och två dop på schemat. Hoppas min kropp har bestämt sig för att det är nog med sängläge till dess (jag har legat förkyld och eländig hela veckan, antar att kroppen tyckte det var nog med spänningar och uppskjutande), helst redan imorgon för då ska jag försöka ta mina buspojkar till Medicinskt centrum för vaccinering inför Thailandsresan i vinter.

Over and out. Pax, tills vi ses igen!