Idag fick vi säga farväl till Sara. Det var en lång och ensam bilresa hit till Kungsör i förmiddags, musik och tårar. Och det var precis som om hela skapelsen grät, Hjälmaren var täckt av slöjor av dimma som för att dämpa hopplösheten och sorgen och regndropparna rann långsamt på rutan... som tårar.
Kyrkan vacker, där vi har växt upp, där vi blev dem vi är... Blommor i hela koret, den vita kistan, det svartvita fotot av Sara med lillprinsen med ljusen framför, liljorna som ramade in och grenarna och murgrönan som letade sig fram över det vita. Hjärtat från G.
Musiken som sa så mycket, rösten som bröts ibland och tårarna som stilla rullade ner för kinden. Du.
Tears in heaven, Håll mitt hjärta, Kom ihåg mig... Vi kommer ihåg, vi hjälps åt. Du finns kvar.
Vid kistan, buren av gammal vänskap, varma händer, skakande kroppar omslutna av skakande armar. Tack.
Gudstjänsten slut, ljuset dämpas, pianot fortsätter där cd-spåret tog slut, om och om igen, Kom ihåg mig då. Värme och kärlek, oändligt mycket kärlek.
1 comment:
Vet inte riktigt vad jag ska säga el. skriva. Mina tankar var hos Sara & hennes familj hela dagen. Jag tänkte gå & säga adjö, men jag tänkte att det skulle bli för jobbigt. Tror Sara blev glad för att jag & de andra skänkte pengar till Cancerfonden.
Jag tyckte att det var ett bättre sätt än att skicka blommor.
ta hand om dig Pella. <3
Tänker mycket nu på livet & det jag har omkring mig.
Du skriver så fint.
Kramar!
Post a Comment