Börjar känna oss lite hemma...

...i vårt lilla hus. Vi är inte omringade av kartonger längre, i alla fall inte på alla håll och kanter. En del har blivit upplockade, andra har vi gömt i källaren. Får se om vi får in mormor och morfar i gästrummet nästa helg när de kommer hit. Det börjar faktistk bli riktigt mysigt, i alla fall här och var. Mindre är det ju och det känns definitivt, det finns liksom ingenstans att stoppa saker framför allt i köket. Vi är ju vana vid att kunna gömma undan nästan vad som helst och hur mycket som helst men inte här inte. Vi ser mer av varandra också, kommer lite närmare varandra istället för att behöva leta efter varandra och det är ju också lite mysigt. Sen finns det ju inte så mycket på väggarna men de är ju ändå inte så stora så det ser ödsligt ut här som det gjorde i prästgården. Love har i alla fall fått upp lite tavlor i sitt rum så han ska känna sig hemma, för det kändes ju viktigt, men de är väldigt utspridda på spikarna som satt kvar sen förut. Inte så snyggt men förhoppningsvis känns det lite som hans rum ändå.
I måndags började han på sitt nya dagis, ett stenkast härifrån...ja, jag skulle väl kanske inte lyckas kasta en sten så långt men det är nära i alla fall (vi kan se parkeringen från Loves fönster). Idag var han där ensam för första gången i drygt en timme och var ute och lekte med de andra barnen och "hans" fröken Annika. Det gick bra, inga problem. Imorgon blir det väl samma igen, så får vi väl se om det blir några förändringar nästa vecka om det går så här bra.
"Maaaat" har han börjat säga nu på riktig östgötska, låter riktigt roligt. Tycker att man hör nya ord både nu och då. Mest är det väl efterhärmningar men ändå, det är väldigt häftigt att höra att han pratar så mycket.
Vet ni vad? Vi ska ut på mys nästa helg! Passa på att göra något tillsammans innan bebisen kommer och vi får fullt upp och använda presentkortet Magnus fick i 30-års present. Alla hjärtans dag i Stockholm, bara Magnus och jag, HI HI!
Nu är det Mia och Klara så over and out.