Jag är inte bara mamma, jag är präst också och helt slut. Igår var jag hemma hela dan med sötnosarna och var ensam med dem hela kvällen. Det var inte bara glada miner om man säger så. Huvet blir helt utochinvänt. Jag började dagen med panik för att hinna till Öppna förskolan, insåg att bilen var ända utvägen, kom ut och M hade tagit den till jobbet. Tänkte om o konstaterade snart att dubbelvagnens sits hängde på tork i tvättrummet så det fick bli enkelvagn och pepp av promenerande Love hela vägen till Drothems församlingshem. Vi kom in när sångstunden, som är själva poängen, nästan var slut. Blev fika, lek o andakt i alla fall innan vi gick hem via Ica blide o dränkte vagnen med sovande Alvin med matvaror. Väl hemma upptäckte jag att Selma, som jag frågat Love om han sett på nedervåningen på morgonen, blivit instängd i sovrummet. Det sovrummet som vi stänger hela tiden dör att slippa katter som kissar överallt. Som ni nog förstår hade hon kissat i stackars Alvins säng. Förstörd madrass, ingen bil och liten pojke som behöver sin säng. Jag tror jag satt i en halvtimme i telefonkö till Jysk i Söderköping som väl är det enda stället med madrasser som jag kan gå till. Tillslut fick jag veta att det fanns såna madrasser och efter tjat i bråk om leksakerna över hela vardagsrummet kom vi iväg. Love var så klart trött i benen efter 100 m och la sig på marken säkert fyra gånger under vägen. Alvin somnar, vi köper madrassen och vi kånkar och stretar hem igen. Fiskgratängen(Findus frysta) in i ugnen och så upp och bädda om. Trött liten familj vid matbordet, så var det Loves tur att somna mitt i moset. Han som pratat om fredagsmys hela dagen. När nattningen var klar efter några turer med Alvin var det predikan till mässan idag som gällde. "Att leva tillsammans" var temat och jag hade vänskap, nära och avlägsen, i huvudet. Stupade i säng och trodde knappt jag hade blundat när Love väckte mig med en kram strax före sju och det var dags att köra igång turbon. Trycka ner lite frukost och susa iväg till Västra Husby för Kontraktkonfirmanddag. Ca 230 konfirmander, ungdomar och ledare som skulle lyckas leva tillsammans hela dagen. Vi drog igång med stand up av Pia Molin och fortsatte med workshops (bibeldrama, musik, bibeläventyr, bibelvandring, korstillverkning och ikonmålning) i två pass med lunch emellan innan vi avslutade med mässa i kyrkan. Folk överallt men ändå gick det förvånansvärt bra. Är så tacksam över mina fina kollegor i kontraktet, läster, pedagoger, assistenter och musiker. Och mina supergoa ungdomar. De får mig att bli glad när det är tungt som det varit nu ett tag. Imorgon är ja ledig!!! Ska bli skönt. I veckan väntar spännande saker som ni kanske får höra om sen.

Kökskonsert a la Ohlströms

Bröderna Ohlström håller låda, vilka artister! Visst blir man glad av att se det här?

Jag antar att det har hänt en hel del sen jag skrev sist, jag vet att det var ett bra tag sen och jag har uppmärksammat hintarna lite här och var, men jag har väl glömt hälften tyvärr. Det har varit fullt upp kan man säga och datorn har inte varit min bästa vän. Hösten har kommit över oss på allvar och dagis och jobb har satt fart ordentligt. Idag är jag hemma med min förkylning så då får jag väl passa på. Det har ju hänt en del medan livet rullat på, Alvin har verkligen gått från att vara bebis till att vara liten pojke i och med dagisstarten. Han sover i stor säng, rultar in på dagis på mornarna utan problem och orden kommer ett efter ett. Kaka fixar han, tack, ja och nej så klart, tittut och pappa som är en stor favorit och så kommer det nya nästan varje dag. Love pendlar mellan hjälpsam storebror och argsint mardröm men ändå förvånas man över ganska ofta hur duktig han kan vara när han vill och det har börjat dyka upp slängar av empati emellanåt. De är så stora, dessa små människor så man blir helt omskakad och lycklig. I helgen fick de känslorna utspel rejält när jag lyssnade på Barnaministeriet i P4 om en liten kille som hade cancer och hans familj, att höra hans mamma berätta om de sista andatagen vände ut och in på hela mig. Jag som var på väg till ett dop fick lov att vända om helt... Jag vill hålla i dem varje minut och sticka in min näsa i deras tjocka hår, känna deras mjuka kinder och varma små händer, alltid alltid. Kladdigt värre, kanske ni tänker men kan man känna annat när man tittar på dem. Självklart är dem de allra finaste som finns.

Här leker vi i lekparken hemma i Kungsör. Vi var där förra helgen och hälsade på lite för Mange skulle följa med pappa och Robban ut och fiska. Det var en skön och välbehövd helg, skönt att komma bort från allt hemma som man aldrig hinner ta tag i och helst inte vill påminnas om - som städning t ex. Igår var M så gullig och städade hela övervåningen, medan jag låg i soffan och vilade, så nu är det lite bättre.

I helgen fick vi fint besök av dagisnallarna Socker och Sirap, de har hängt med på upptåg hela helgen och ätit och sovit med pojkarna. Love blev så glad så han hoppade omkring på dagis i fredags när han fick höra att Socker och Sirap skulle få följa med dem hem. Deras koffert flyttade alltså in i vårat vardagsrum, gick på promenader, lekte i lekparken, åt lördagsgodis och tittade på film för att idag flytta tillbaka till dagis. Där sitter dem på en hylla i lekrummet och tittar på barnen tills det är dags att följa med hem till en ny familj och uppleva deras helg. Jätte kul, man märker hur mycket det betyder för dem när personalen läser upp hur helgen har varit på måndagen.

Här bredvid ser ni min fantastiska kusin Jenny tillsammans med den holländska drottningen framför ett av Jennys verk. Hon har precis vunnit the Koninklijke Prijs voor Vrije Schilderkunst / Royal Awards for Painting 2010 tillsammans med tre andra. Kolla in henne på http://www.jennylindblom.com/. Jag är så stolt!

Nu ska jag snart ta mig ut i solen och hämta Alvin och Love, lite frisk luft och solljus är nog precis vad jag behöver. Hoppas jag klarar av att vara mamma någon timme i alla fall innan Mange kommer hem från jobbet.