Bröderna Ohlström håller låda, vilka artister! Visst blir man glad av att se det här?
Jag antar att det har hänt en hel del sen jag skrev sist, jag vet att det var ett bra tag sen och jag har uppmärksammat hintarna lite här och var, men jag har väl glömt hälften tyvärr. Det har varit fullt upp kan man säga och datorn har inte varit min bästa vän. Hösten har kommit över oss på allvar och dagis och jobb har satt fart ordentligt. Idag är jag hemma med min förkylning så då får jag väl passa på. Det har ju hänt en del medan livet rullat på, Alvin har verkligen gått från att vara bebis till att vara liten pojke i och med dagisstarten. Han sover i stor säng, rultar in på dagis på mornarna utan problem och orden kommer ett efter ett. Kaka fixar han, tack, ja och nej så klart, tittut och pappa som är en stor favorit och så kommer det nya nästan varje dag. Love pendlar mellan hjälpsam storebror och argsint mardröm men ändå förvånas man över ganska ofta hur duktig han kan vara när han vill och det har börjat dyka upp slängar av empati emellanåt. De är så stora, dessa små människor så man blir helt omskakad och lycklig. I helgen fick de känslorna utspel rejält när jag lyssnade på Barnaministeriet i P4 om en liten kille som hade cancer och hans familj, att höra hans mamma berätta om de sista andatagen vände ut och in på hela mig. Jag som var på väg till ett dop fick lov att vända om helt... Jag vill hålla i dem varje minut och sticka in min näsa i deras tjocka hår, känna deras mjuka kinder och varma små händer, alltid alltid. Kladdigt värre, kanske ni tänker men kan man känna annat när man tittar på dem. Självklart är dem de allra finaste som finns.
Här leker vi i lekparken hemma i Kungsör. Vi var där förra helgen och hälsade på lite för Mange skulle följa med pappa och Robban ut och fiska. Det var en skön och välbehövd helg, skönt att komma bort från allt hemma som man aldrig hinner ta tag i och helst inte vill påminnas om - som städning t ex. Igår var M så gullig och städade hela övervåningen, medan jag låg i soffan och vilade, så nu är det lite bättre.
I helgen fick vi fint besök av dagisnallarna Socker och Sirap, de har hängt med på upptåg hela helgen och ätit och sovit med pojkarna. Love blev så glad så han hoppade omkring på dagis i fredags när han fick höra att Socker och Sirap skulle få följa med dem hem. Deras koffert flyttade alltså in i vårat vardagsrum, gick på promenader, lekte i lekparken, åt lördagsgodis och tittade på film för att idag flytta tillbaka till dagis. Där sitter dem på en hylla i lekrummet och tittar på barnen tills det är dags att följa med hem till en ny familj och uppleva deras helg. Jätte kul, man märker hur mycket det betyder för dem när personalen läser upp hur helgen har varit på måndagen.
Här bredvid ser ni min fantastiska kusin Jenny tillsammans med den holländska drottningen framför ett av Jennys verk. Hon har precis vunnit the Koninklijke Prijs voor Vrije Schilderkunst / Royal Awards for Painting 2010 tillsammans med tre andra. Kolla in henne på http://www.jennylindblom.com/. Jag är så stolt!
Nu ska jag snart ta mig ut i solen och hämta Alvin och Love, lite frisk luft och solljus är nog precis vad jag behöver. Hoppas jag klarar av att vara mamma någon timme i alla fall innan Mange kommer hem från jobbet.
2 comments:
Va fint! Värsta konserten.
Jag satt idag och tänkte på hur mycket de kommer hinna utvecklas till nästa gång jag ser dem. Men jag ska iaf lägga en liten dopdagspresent på lådan imorgon så den kommer fram i tid.
Tänk om Alvin har börjat recitera poesi innan jag hinner dit!
Fint du skrivit om livet som flerbarnsförälder =) kram!
Post a Comment