ALVIN 1 ÅR!!!
Ja, nu har vår lille plutt blivit ett år. Kan inte fatta att det har gått ett år sen vi åkte in den där morgonen till förlossningen och samtidigt känns det som att han alltid har funnits här. Dagen firades med nära och kära här hemma. Det blev liten buffé med kallskuret och potatissallad, hallonmoussetårta (som varken var lättgjord, snabbgjord eller lätthanterlig) och ballonger, serpentiner och presenter och ett litet ljus förståss i födelsedagståget.

Alvin gillade tårtan, det syntes ganska tydligt, han hade hallon i heeela ansiktet ända upp i pannan. Gullungen. Det var första gången han fick äta sötsaker och fick välja, vraka och mumsa. Han fick umgås mycket med mormor och morfar också och farmor och farfar, det blev lite promenad i vagn och lite promenad på egna ben. Än så länge blir det med stöd men det dröjer kanske inte så länge innan han trampar iväg själv.
Alvin verkade nöjd över sina presenter för att inte tala om Love, han har lekt massor med Alvins nya saker men han har inget problem med att säga att det är Alvins.
Idag har de varit på bvc och Alvin har fått spruta, det verkar ha gått bra även om han var lite kinkig i eftermiddags. Mange ringde vi halv sex och frågade om jag inte skulle komma hem snart för han orkade inte mer. Jag stack direkt. Längtade hem så klart efter en lång dag med möten och begravning som inte var helt lätt. I morgon ska jag vara hemma med mina pojkar och ha det lite skönt, hinna krama om dem lite och så. Annars är det jobb som gäller i helgen med, 3 dop och palmsöndagsmässa med musikal. Snart är det påsk!

Farmor

Saknar farmor! Vi har ju inte setts så ofta de senaste åren men ibland har jag tittat förbi när vi varit hemma. Försökt att pussa och krama på henne så mycket som möjligt då. Sist vi sågs höll jag hennes hand så hårt, det syntes att hon skulle dö på något sätt, som en liten sparv var hon. Pratade med chefen förrut och hon frågade om vi var nära, jag svarade nog inte utan fortsatte prata men sen tänkte jag - hur många är uppväxta med farmor i samma hus nu för tiden, hon fanns alltid där. Hon sjöng och dansade och var alltid där för oss. Hos farmor kunde man vara sig själv. Hos mormor skulle vi sköta oss lite extra. Farmor gjorde den godaste köttfärsåsen i världen och de bästa pannkakorna. Vi fick alltid vara med, besök av tanterna eller på teater eller musikal i Stockholm. Hon tog med Linda och mig på West Side Story och The Phantom of the Opera, vi åkte tåg och gick på Vetekatten. Och varje gång hon var på semester hade hon med sig något hem till oss, en liten bit av sol och semester för oss som nästan aldrig var utomlands. Hon tog oss till Mallorca också en gång, när våra flygbiljetter till Spanjen gick upp i rök efter en konkurs. Farmor hjälpte mig att sy små presenter, grytlappar och sånt, och hon sa alltid att jag skulle bli syfröken när jag blev stor. Tror att hon var ganska stolt ändå, jag hoppas det.
Min lilla farmor. Hon fattas mig.

Sol I sälen och love på skidor

Sol i sälen var det förra veckan när vi styrde bilen norrut fullpackad till bredden med takbox och allt, känns som vi aldrig kan lämna huset utan den igen annars vet jag inte hur vi skulle fått plats, men i väg kom vi och gjorde några stopp på vägen, först i kungsör några dagar, passade på att hälsa på pernillas syster som hade åkt på dubbelsidig lunginflamation och var inlagd på sjukan, dock är hon hemma nu igen om inte helt återställd så i allfall på bättringsvägen, krya på dig!

Vi hälsade på pernillas farmor Svea som också låg inne på samma sjukhus, dessvärre blev hennes tillstånd sämmre under veckan vi var borta och vi han inte hälsa på henne mera utan hon somnade stilla in natten till måndag och passerade vidare till nästa sida, du finns i våra tankar och minnen+

En sån här händelse får en att tänka på hur skört livet är och att man inte är odödlig som man i bland tror om sig själv, jag har i allfall kramat om love och alvin och pella extra mycket och hårt de senaste dygnet. bara för att liksom.

Till sälen kom vi till sist i alla fall via Grycksbo utanför Falun där vi hälsade på David och Elin och deras tvilling tjejer och son magnus (fint namn och tack för fikat). De första dagarna blåste det lite kallt men solen strålade och vi han med lite åka i backen och lyckades efter viss övertalning och mycket skrik och gråt få på love sina pjäxor och skidor, vi började lite försiktigt i rullbandsliften senare knappliften och till sist åkte han 8stols "soffan" upp till toppen på hundfjället och ner i gröna backen i sele med pappa plogande bakom på mjölksyra fyllda lår ( prova och ploga ner i två kilometer backe med en som bara åker rakt fram och drar) men ner kom vi, och kul tyckt han att det var med,

lite afterski han vi med en dag, annars var det ganska lugnt med bastu och en och annan pilsner och kortspel i stugan med robban och lisa och morfar. Pella och jag var ute och lyxade lite själva med på en riktigt fin italiensk restaurang på lördagen med gott vin, god mat och taxi fram och tillbaka till stugan (tack robban) och tack mormor och morfar för att ni tog hand om love och alvin så att pernilla och jag kunde göra saker på egen hand och med love.

sovdax nu, ska hälsa på marcus och lilla ester i morgon för våran vecko fika för hemma pappor...

till next time..