Glad Påsk!

Lite i efterskott. Vi har haft en ganska skön helg men ganska förkyld. Mycket näsdukar och nässpray har det blivit för oss allihop men mest för magnus och mig.

Skärtorsdagen låg jag deckad nästan hela dagen, fredag tog jag mig till Gårdeby för långfredagsgudstjänst som jag nätt och jämt tog mig igenom (för att inte tala om kvällen innan när jag skrev predikan, helt tjock i huvudet och med tankarna snurrandes om varandra i predikoångest - tack Martin som fick mig att släppa taget) och påskafton blev det påskfirande hemma hos Ici i Tomas med Lisa, Henrik och prins Nils. God mat som vanligt när vi träffas och lite lekpark och promenad i solen. Påskdagen firade vi i Östra Ryd med stor ekumenisk Påskdagsmässa och påskkalas med tårta. Fortfarande snuvigt tyvärr och Love tackade nej till både bulle och tårta så vi börjar ana oråd. Han har ätit rätt dåligt ett tag och det hör ju inte till vanligheten så vi har frågat oss vad som skulle kunna vara fel. Han har beklagat sig över magont också och kräktes ju faktiskt i bilen i veckan. Lille stackarn. Det är säkert inte helt ovanligt att barn äter som han har gjort senaste tiden men vi är ju lite bortskämda med matvrak. Efter mässan for vi hem till Kungsör, jag körde och höll småpojkarna på hyffsat gott humör medans Magnus tog en välbehövd tupplur. Hemma hemma blev det mer påskmat förståss, kortspel och cluedo med lillebrorsan och hans Lisa och så firade vi syrrans födelsedag igår med god mat och gott hemma hos dem. Mums musm. Hon fick ett väldigt fint halsband som jag gärna hade fått själv. Jag fick ju föresten ett fint armband jag, i påskpresent av Magnus. Från Baglady, kändes lite klumpigt först men nu har jag vant mig och tycker om det.

I onsdags var det begravning. Vi var i lilla Kungs Barkarö kyrka utanför Kungsör. Blommorna var så fina som jag hade hoppats och tänkt med vita syrener (som växte utanför farmors fönster åt alla håll nästan), tulpaner (hennes favoritblomma), trollhassel och vit prärielilja. De där blå har jag glömt vad dem heter. Änglara fick finnas med också som har hängt hemma hos farmor alltid, hon har nog samlat lite och gav gärna bort änglar till oss barnbarn. Efter avskedet såg jag att det låg en svart knapp på kistan. Hos farmor har det alltid funnits en liten plåtlåda, tror det är en gammal cigarrlåda, med blandade knappar från alla möjliga kläder som vi alla har älskat att leka med, tittat på och hållt i. Prästen Ann Sofie tog upp det i griftetalet och så låg det en där, så gulligt. Det var nog Samuel eller Johannes eller om det var Robban, jag vet inte. Love hade ritat en teckning. Ellinor sjöng så fint också, Visa vid vindens ängar och Tänk om mänskor kunde flyga. Det var väldigt sorgligt allting men Loves små kommentarer och småprat hjälpte lite. När Robban var väldigt ledsen frågade han varför och klappade honom, jag frågade om han ville sitta hos Robban en stund och det ville han. Sen somnade båda två.

Våran lilla kílle har blivit stor. I söndags tog han sina första steg själv, han äter jätte duktigt med sked och sjunger även om man inte riktigt vet vad det är men man kan lista ut med hjälp av rörelserna. Just nu är det Öppna och stäng som gäller och Nu ska vi spela på benen. Han viftar och viftar. Söt är han ju också och kramig!