En mysig helg i Amsterdam

Efter en hisnande färd längs E4 på torsdagkvällen kom vi äntligen fram till Arlanda och hann nätt och jämt checka in innan de stängde disken. Puh! Vilken pärs. Väl innanför passkontrollen var Magnus första ord: "Jag behöver en öl!" Och det var han ju väl värd efter den bilturen. Vi vet inte riktigt hur det gick till men tiden var inte så väl beräknad som han hade önskat. Tack och lov kom vi iväg, det blev verkligen en härlig helg i Amsterdam.

Jag måste stolt berätta att vi faktiskt (med kusin Jennys välformulerade transportbeskrivning men än dock) tog oss hela vägen från Schiphol med tåg och Tram till dörren på Staringstraat helt utan att sms:a eller ringa. C-J och Jenny var faktiskt riktigt förvånade när vi ringde på.

Vi blev så väl omhändertagna och ompysslade av våra kära vänner så det var riktigt tråkigt att åka hem igen på söndagsmorgonen. Fick frukost serverad med pannkakor och jordnötssmör och blev visade runt, av tålmodigt väntande värdar i snigelfart. Vet inte om vi såg allt man "måste se" när man besöker Amsterdam men vi är mer än nöjda. Vi promenerade, tittade på vackra hus, såg fasaderna till alla stora museum, fikade på mysiga caféer, drack en del öl (jag bara en och den var alkoholfri men dock en öl) promenerade lite till, åt god mat på trevliga restauranger, kikade in i sötdoftande coffeshops och umgicks med människor vi tycker mycket om. Kan det bli bättre? Jag fick ju dessutom pröva på det riktiga livet i Amsterdam, när jag efter alldeles för mycket promenader för en gravid kvinna, fick låna Jennys cykel och cykla med C-J genom stan...eller mest i parken. Har nog aldrig sett så mycket cyklar, eller smala trappor och hus. Vi hann ju faktiskt med att ta kanalbåtarna runt en sväng i stan också så fick se ännu lite mer. Välbehövd vila för oss alla fyra, tror jag. C-J och Jenny fick nog känna på att det inte är nån picknick att ha familjen Ohlström som gäster i stan.

Kvart i fem på söndagsmorgonen stod taxin och väntade på Staringstraat så då var det bara för "lilla" tjockisen att vagga ner för den smala, stupande trappan och vinka hej då till älskad kusin med tillhörande sömndrucken sambo. Nya äventyr väntar...nästa gång kanske vi kommer tre!