Trött liten Pella och trött liten familj

Ja ha, då var helgen snart till ända. Trist för det har varit skönt, vi har bara varit hemma och grejat och det känns som det var ett tag sen. Vi har ju inte direkt slöat för det men tagit det lite lugnt i alla fall och inte farit runt så mycket. Så här ser magen ut för tillfället, tror att bebisen har fixerat sig ganska bra nu för jag hade lite verk i fredags ju och det känns som den ligger och trycker på lite längre ner nu. Är konstant kissnödig nästan.

Det mesta tiden av helgen har jag spenderat i köket, igår var det städning som gällde, torkade lådor och skåp medan Magnus for runt i hela huset med damsugaren och Love följde efter med sin. Hann med en liten promenad till Ica också, inge kul alls att motionera längre så det blir inte mycket längre än så. Och så blev det Melodifestival förståss. Jag hejade på Caroline af Ugglas så klart och Mange på Alcazar, är nog inte så glad över resultatet men väldigt glad över att Caroline kom så pass bra ändå. Sov sådär i natt men fick sovmorgon och frukosten var dukad när jag vaknade så det var rätt ok ändå.

Idag har vi fotsatt fixandet, allmänt plock, fortfarande finns det saker att pilla med här, lite tavlor och annat som skulle upp och andra ner. Mange har klippt äppelträd (tror jag att det är), flyttat runt på kartonger och pulat med bilen (den vita lilla faran) för den ska besiktigas imorgon bitti och jag har bakat kakor (mina nya favoriter - havrekakor med choklad- och nötbitar, mums), gjort playdo och bakat lite med Love och lagat lasange. Tyvärr försvann en del playdo ner i Loves mage under visst grimasernade men vi sysselsatte oss i alla fall en stund. En hel del diskande och tvättande har det blivit också och torkande som det blir när man har en massa tok för sig i köket. Nu ska jag vila och ser fram emot ännu en kväll med Martin Beck men tror jag ska hinna med en dusch först. Ska bara ladda lite för att orka ta mig ner i källaren.

Väntar otroligt på bebis, varför ska man behöva bli så här otålig, det är ju bara besvärligt. Den kommer ju tids nog ändå, det vet jag ju och ändå så går man här och stampar och inte kan vänta längre. Borde ju tänka att det är skönt att få de här dagarna som är kvar till vila och lugn och ro men det går ju inte att tänka bort att när som helst kan det hända. Känns det inte lite där och undrar om det närmar sig nu när det känns så här? Känns som en evighet, en evighet kvar fast egentligen är det ju bara 10 dagar...kan ju bli mer i och för sig men det tror vi väl inte och det kan bli mindre. Iväntan...