Vilar ut och laddar om

Ja, vila behövs. Det har varit full rulle här hela veckan, mer än vanligt faktiskt. Inte många lugna stunder men väldigt trevliga, mysiga och roliga. Under fyra intensiva dagar har vi varit 8 vuxna och 7 barn här till och från i vår lilla oas på Storängsgatan. Det har varit återträff för fyra teologer i diaspora med tillhörande familjer, en skara som nu alltså har blivit ganska stor. Vi laddade måndag och tisdag och vid lunch i tisdags trillade familjen Wahlqvist från Stockholm in, Pia Oscar och Elias (1 år) som fick ockupera gästrummet i källaren. Strax där efter anlände familje Westerlund från Norrköping, Liza, Anders och Samuel (3 mån) och det blev lunch och badutflykt till Klarsjön. Efter bad och middagsförberedelser dök "busvagnen" med tillhörande familjen Åslund från Grycksbo upp ute på gatan, Elin, David, Magnus (3 år) Karin och Emma (8 mån). Lite lära känna varandra på nytt, det var ju rätt länge sen det hände sist att vi befann oss på samma ställe (tror att det var Liza och Anders bröllop försommaren 07 men då var skaran lite mindre, det var bara Magnus som hade hunnit titta ut då) och lite lära känna varandra ordentligt för buspojkarna. De fann varandra ganska direkt och har haft väldigt kul ihop under de här dagarna även om det har blivit en och annan kollision på vägen. Efter läggning och vaggning blev det ganska lugnt för flertalet föräldrar medans andra stackare fortsatte sitt hårda arbete några timmar till...biltrötta barn med mängder av nya intryck i kropp och huvud är inte att leka med. Stupa i säng gjorde vi nog allihop på ett eller annat sätt.

Onsdagen var det bad som gällde och vi kom tillslut iväg allihop till skärgården och Mons camping för en heldag på stranden med bus och bajs, sol, varmt vatten och argsinta svanfamiljer. Vi hann faktiskt med en glass vid kanalen också innan det var dags för utfodring igen, tänk vad grillen är bra! Flera svalkande öl och goda glas vin för trötta föräldrar och nattsagor och pussar för övertrötta barn och planering inför morgondagen. Väderprognosen fick oss att lägga om den ursprungliga planen som skulle tagit oss till Kolmården så vi hamnade på svalkande Mon ännu en dag innan det var dags för familjen Wahlqvist att bege sig av hemmåt igen. Till synes regntunga moln och lite starkare vindar fick vår krympande skara att, efter hamburgare, korv och pommes under äppelträdet, dra sig in i tv-soffan för senaste avsnittet av Morden i Midsomer på lite hackig överföring från datorn. Utan större avbrott för tröst av vaknade barn njöt vi av ost och kex och vilda gissningar av mördare medans skaran i grevskapet Midsomer blev ännu lite färre och vi var ganska överens om att vi nog inte skulle välja att flytta dit i första taget även om det kanske skulle vara mer spännande än våra boningar i Grycksbo, Söderköping och Skolgatan i Norrköping.

Trots ganska solig prognos till torsdagen drog vi iväg mot familjen Ohlströms andra hem i Kolmårdsskogarna för lite närkontakt med våra hårbeklädda vänner och ännu mer spännande upplevelser för pojkarna bus. Närkontakt blev det med både Bamse och Lille Skutt, mer för vissa än för andra och så med getterna och grisarna förståss som Alvin gärna petar både fram och bak på smännande ställen. De hade nog önskat mer närkontakt, speciellt med delfinerna men de fick nöja sig med att blir lite lite nerstänkta när en av dem tyckte att föreställningen skulle böjra lite tidigare än beräknat och busade lite extra i basängen. Söta var dem där de satt och ibland brast ut i ett glädjeskrik och en spontan applåd. Alvin och tjejerna försökte väl hänga med så gott de kunde. Familjen Westerlund med en trött liten Samuel hoppade delfinshowen och tog sig själva vidare i djurparken, och så var vi bara två familjer kvar. Bara och bara föresten, vi står ju faktiskt för 5 av 7 barn, så det är väl inte så bara och för mest energi, spring och ljud - det kan vi nog enas om. För oss var inte dagen slut än på ett tag, det var ju både apor, noshörningar och elefanter kvar för att inte tala om Kulmården med klätterställningar, den gungande jeepen och rutschkanor. Inte en still minut, upp och ner, hit och dit, fram och tillbaka. Alvin älskar snurrkanan som går i en sprial ner, han sätter sig en meter inan kanan börjar, lägger sig på mage och knuffar sig fram till kanten och skrattar sig ner innan det är dags att springa runt och klättra upp igen. Helt slutkörda och rödögda blev det hemfärd med färja över till Östra Husby, tupplurar för det små och snabbladdning av batterierna för oss vuxna, byte av väska till badväska och simring, iväg till pizzerian för lite proviantering och så iväg igen mot Klarsjön, picknick och svalkande dopp. Puh! Hem, natta barn - ingen utmaning direkt, för en kort myskväll i soffan med citronfromage och masserande av trötta fötter.

Det är ju helt fantastiskt att vi fick till det här, att alla kom iväg och kom fram (Familjen Åslund hade ju knappt fått ihop en bil som fungerar dagarna före) och att allt har gått så bra. Vi är supernöjda, om än lite slitna. Vi har ju delat på det mesta men självklart blir det ju lite extra arbete här hemma med att hålla undan disk, plocka, tvätta, serva lite och så. Det är ju många viljor och personligheter som ska fungera tillsammans och man märker ju av att vi är olika och har kommit olika långt i vårt föräldraskap, och konstigt vore väl annars men. Lite chockartat blir det ju med två treåringar och flerbarnsfamiljer när man är van vid lite mer stillsamma och lågmälda (i jämförelse) varelser, jag tyckte ändå att de hanterade det väldigt bra. Vi var nog alla rätt möra första morgonen och det kändes i humöret hos alla men sen var vi snart på banan igen, bara vi hade fått lite kaffe i kroppen och vädrade havsvinden och sanden mellan tårna.

Vi visste inte riktigt hur det skulle gå med separationen där på lördagen men det gick ganska bra, det märktes dock att det var något i luften. Pojkarna blev mer osams och tog i riktigt ordentligt emellanåt, Love sa att han inte ville att M skulle åka hem och M skrek att det skulle han visste! Alvin betedde sig väl ungefär som vanligt förrutom att han var väldigt trött och lite självmordsbenägen för han tog Bobby Caren och körde ner för trappan på framsidan, lilla apan. Änglavakt hade han min lilla älskling, bara lite röd över ena ögat. Magnus, den äldre, flydde fältet för en svensexa redan efter åtta på morgonen men vi andra drog ut på det till efter lunch. En promenad blev det i ett lite grått Söderköping med fönstershopping och den bästa fika man kan tänka sig, glada barn, supergott bröd och mums, superservice och billigt! Kan det bli bättre?! Här har vi gått förbi det där cafét sen vi flyttade hit för 1,5 år sen och aldrig gått in och så är det så mysigt. Det blir nog ett nytt besök med Magnus idag, han missade ju hela kalaset igår när han åkte gocart och klädde ut Danne till Kanin. Mycket kramar och vinkningar blev det innan lilla Saaben och busvagnen rullade iväg ut på Storängsgatan och vidare ut i världen...Skultuna och senare vidare hem mot Grycksbo.

Tomt! Vi får se när vi ses igen, hoppas på snart, om inte annat så för pojkarnas skull.

Omladdning igen! På onsdag är det treårskalas och kanske blir det lite kalas redan idag eller möjlitvis imorgon - Malin och Andreas, våra kära grannar befinner sig just nu i Norrköping på förlossningen för att bli föräldrar. Vi hoppas det går smidigt och att vi snart får höra att en ny granne har kommit till världen, hel och frisk.

Nu ska jag njuta av de svalkande vindarna i mer kläder än jag haft på länge! Over and out.