Ta da....

...en dyna till kökssoffan!
Jag har gjort den idag, jag fixade det. Inte så imponerande kanske men jag är ganska stolt och tycker att den är riktigt fin. Jag har hållit på nästan hela dagen och kravlat runt på golvet och ritat, klippt och sytt. Så nu har jag ont i hela kroppen, men det är det värt och imorgon kan jag ju vila hela dagen. All tid har inte gått åt till dynan, jag har gjort ett fodral till en amingskudde också som jag fått låna av Martina. Pysslig som bara den har jag varit.


Så här såg min mage ut igår kväll, en "liten" mage i vecka 37. Fin va? Jag kan titta på den i spegeln hur länge som helst. Kanske kommer jag att sakna den sen, men inte så mycket att jag inte vill att det lilla livet ska komma ut så fort som möjligt. Nu nu nu! Kämpar på så länge. Det börjar kännas trögt och tillräckligt nu. Men jag är medveten om att jag har haft en drömgraviditet och tackar Gud för det, får väl stå ut med att det börjar bli LITE jobbigt nu. Nu längtar jag bara efter bebisen och att den ska komma ut så Mange kan vara ledig och hemma hos mig, börjar tröttna på att vara ensam hemma. Han är ganska sugen på semester också. En konstig sommar det här...men härlig!

Glad midsommar och semester

Ja, nu har jag faktiskt semester. Sjukskrvningen tog slut i fredags. Ingen större skillnad dock, går bara och väntar på att Rocky ska titta ut. Vore ju roligare om han/hon kunde komma snart så att Magnus kan vara hemma. Vill ju inte ta ut semster innan bebisen kommit, då blir ju tiden tillsammans alla tre så kort. Nä på det här sättet får vi ju flera veckor tillsammans med en gång.
Midsommarhelgen var helt ok tycker jag, trots vädret. Var ganska skönt att bara få hålla sig inne och ha det mysigt. Vi for hem till Kungsör redan i torsdags efter att ha skrivit på för försäljning av lägenheten. Midsommarafton spenderade vi i Skillinge med sill och jordgubbstårta, ingen nubbe för Magnus ifall att vi skulle behöva åka iväg. På lördagen jobbade jag lite, döpte min sysslings lilla pojke och övveraskade med en liten vigsel för hans föräldrar. Karin och Christer blev herr och fru Dahlén. Det var så fint fast det ösregnade hela gudstjänten. Vi stod under ett parasoll och släkt och vänner satt i ett partytält nedanför med Hjälmaren som altartavla, så det gick så bra så. De var så fina och alla blev överraskade och glada. Sen var det partaj och vidare hemfärd på söndagen till Linköping. Sömn till Pella och rabattrensning till Mange, så rättvist så.
Idag övar jag mig på att ta det lugnt och vila, har inte varit så jätte bra på det sista veckorna. Tänker bara ligga och läsa och tänka idag.

Visningarna avklarade...

...och hur ska det gå? Jag antar att vi får en aning imorgon. Nervöst är det. Sista visningen var nu ikväll. Kan knappt vänta på att buden ska trilla in på sms imorgon förmiddag, hoppas hoppas att dem gör det och att det blir mycket pengar. Det vore så skönt att slippa tänka mer på det och slippa tänka på en visning till i höst med all homestyling och städning som krävs. Puh! Håll tummar och be!
Idag har vi varit hos barnmorskan, min näst sista inplanerade tid...kan ju bli flera tyvärr. Jag vill ju att den lilla parveln ska komma ut nu, vill ju se vem det är som har bufflat runt där inne. Lilla Rocky verkar normalstor, strax under 3 kg någonting och han/hon har lagt sig hyffsat till rätta med huvudet nedåt. Verkar alltså veta vartåt det ska, det låter ju bra. Hjärtat bankade och slog i 130 och mamma Pella mår toppen (sånär som på tröttheten, svullna fötter när det är varmt och lite sammandragningar nattetid). Pappa Magnus mår ganska bra han också, men barnmorskan tittade inte något närmare på honom. Behövde inte ens väga sig eller dra upp tröjan han. Men jag tror nog allt att han börjar bli lite nervös... undrar nog hur det ska gå. Men det gör vi väl alla. Pax på er, fast det är nog vi som behöver det mest just nu.

Får jag presentera....

...Leo!
Den här lilla hundvalpen vid namn Leo har vi idag utsett att bli Rockys bästa vän (förutom mamma och pappa förstås). Visst är han söt? Och förskräckligt kramvänlig. Han har legat en stund på magen idag och bekantat sig med det lilla livet där inne och med mig. Det blev alltså en sväng på stan idag, men inte så ansträngande. En titt i glasögonaffären för Magnus som behöver nya glas (han ser snart inget alls), en mjukglass, lite soffundersökning på Rum och lunch på Coconut och så ett par shorts till Magnus efter mycket om och men. Resten av dagen har Rocky och jag spenderat i soffan läsandes boken "Att föda" med lite tankar om vad som komma skall. Nu lagar vi mat och poppar Lisa Ekdahl och väntar på Magnus som är på 40-årsfest i Mjölby.
Jag hittade föresten texten idag, till "Mamma min mamma" som jag blev så pinsamt rörd av på vattengympan. Visst är den väl lite gullig?

Mamma min mamma

Mamma min mamma hör mig nu
När jag blir stor så vill jag bli som du
Med blommor som du samlar
Och bär om sommaren
Som blåser när jag ramlar min allra bästa vän

Mamma min mamma hör mig nu
När jag blir stor så vill jag bli som du
Och kunna alla saker som du försöker lära mig
Och får jag välja en sak
Då vill jag bli precis som dig

Mamma min mamma bästa vän
Om det är sant att man föds igen
Då vill jag bli en blomma och att du plockar mig
Och sätter mig i håret så att jag kan krama dig

Mamma min mamma vem är gud?
Vem gör så att solen lyser gul?
Vem tänder månens lampa?
Vem talar om när den ska ner?
Och om du orkar svara så ska jag inte fråga mer

Du låter lampan lysa på mitt rum när det är kväll
Och jag får somna på din arm en stund,
Du är så snäll

Mamma min mamma hör mig nu
När jag blir stor så vill jag bli som du
Och kunna alla saker du försöker lära mig
Och får jag välja en sak
Då vill jag bli precis som dig
Ja får jag välja en sak
Då vill jag bli precis som dig

Niclas Wahlgren

Inte alls på gossigt Puh-humör idag

Nej, det ska ni veta. Det är alldeles för mycket på gång. Känner inte alls som i bästa Nalle Puh anda för att fira, bara för att det är torsdag. Lägenheten ska säljas, visningar på gång i helgen och nu till råga på allt har det hoppat in en visning redan imorgon! Möbler ska flyttas, småsaker plockas ner i lådor som i sin tur ska plockas upp på vinden, katter ska flyttas, golv och möbler damsugas och fönster tvättas...gaaahhhh! Inte för att jag kan göra så mycket men jag vill inte leva i det över huvud taget, det är rörigt och tråkigt och Magnus är aldrig trevlig när han är stressad och nervös... inte jag heller för den delen. På något sätt blir han uppslukad utav allt annat och nästintill okontaktbar och lättretlig och sååå pessimistisk. Jag undrar hur det skulle gå om inte jag gar så optimistisk, kan tro att några av er småler vid det påståendet men det är jag faktiskt. Jag ser allt positivt och det måste jag för annars skulle familjen Ohlström (den yngre) inte komma någonstans. Allt som är lite obekvämt, okänt eller otryggt måste läggas fram med stor entusiasm och med sådan tro av undertecknad att det inte kan finnas minsta tvivel. Det är en kamp ska jag berätta. Och nu hopar sig allt som är lite otryggt och okänt. En bebis är på väg (egentligen vilken dag eller vecka som helst, men det är väl ingen idé att hoppas på), en lägenhet ska sättas ut till allmän beskådan och bedömning och förhoppningsvis säljas till ett bra pris, önskningar om renovering gå i uppfyllelse, flytt genomföras (bort från stan, ut på landet, in i prästgård), barn födas och lära kännas...mamma och pappa växa fram. Ni ser.
Ett andningshål och lisa för själ och kropp är dock vattengympan som tyvärr börjar lida mot sitt slut. I morse var näst sista gången här i Linköping, i tisdags var det sista gången i Norrköping. Då fick jag i alla fall lite utrymme för tankar och närhet till bebisen där inne, skönt att få meditera lite över det stora som ska ske. Och han/hon reagerade starkt med att vakna och knöla omkring inne i sitt lilla paradis. Så mysigt. Måste erkänna att jag förra passet nästan började gråta under låten "Mamma, min mamma" (jag tror att den går så, minns knappt). Någon ska så småningom kalla mig mamma, röra vid mig och kanske som i sången säga "Mamma jag vill bli som du". Igår fick jag också en sån där verlighetsvåg över mig i tvättstugan när jag stod och vek små väntande bebisplagg, någon ska faktiskt ha dem på sig ganska snart, någon med små händer och fingrar, tår och ögon som kan röra på sig, känna och tänka. Det är så svårt att förstå. Nej nu har det blivit för långt igen, ska sluta tvärt. Pax et bonum!

bild från bauma

Måste bara flika in denna fina bild som togs på mig i munchen, notera den lilla skopan som jag står i....

Vaggande anka i värmen

Högsommar redan! Jag trodde det skulle dröja till juli kanske men nu är den här och jag vankar omkring som en överviktig anka med svullna anklar och fötter som värker. Men det är ju härligt ändå med sol, värme och sommar. Jag njuter trots allt. Egentligen har jag väl inte mycket att klaga på, både bebis och graviditet har ju varit snälla mot mig. Inga större besvär eller komplikationer, bara trötthet och lite svullna ben, det är väl inget egentligen. Jag slappar i solen, läser bra böcker, plockar lite här och där och äter glass, förbereder mig för det som komma skall.
Tyvärr är jag inte så smart alla dagar och tar mig ut på lite för djupa vatten, igår var en sådan dag. Spenderade större delen av dagen på stan i värmen, frisören och shopping. Köpte faktiskt lite barnkläder på rea, en pyjamas och små små strumpor bland annat. Ganska mysigt att de ligger där på tvätthögen och väntar. (Tråkigt att de flesta klädaffärer ser ut som de gör, tjejkläder åt det hållet och killkläder åt det andra! Det blir ju bara killavdelningen än så länge för vår del, bara där går det ju att hitta kläder som passar oavsett kön. Tittar man på tjejavdelningen är allt rosa med små fjärilar, spetsar eller blommor.)
Känns lite mer verkligt på något sätt att dem ligger där. Annars känns dem mest som om vi efter all väntan kommer få beskedet att bebisen har ångrat sig och tänker inte alls komma ut, utan bara att livmoder och mage försiktigt ska dra ihop sig igen och allt ska bli som vanligt. Det är så overkligt och så spännande. Och nu börjar det närma sig. Snart 35 fullgågna veckor!! Vill han/hon så kan det ju vara dax när som helst, men det vågar vi ju inte tänka på. Det kan ju lika gärna ta 7 veckor till. Bäst att packa "väskan".
Glömde nästan berätta, i söndags vigdes vår vän Ici till präst i Linköpings Domkyrka. Det var, som vanligt, en väldigt fin och festlig mässa. Kändes väldigt nära och rörande för mig, trots att jag har varit på vigningar sen min egen. Så var det ju förståss trevlig mottagning efteråt, i Gamla Domprostgården med tal och presenter i värmen. Jag var väldigt nöjd med att ha en ursäkt att inte ha kaftan, ingen räknar ju med att en tjockis som mig ska komma i skräddarsydd svart rock. De andra var dock väldigt stiliga i sina. En annan uppiggande del av det hela var så klart biskop Martins fina predikan, ingen överraskning egentligen men det är alltid lika häfigt att höra hans skickliga predikokonst. Tydligt, nära och politiskt. Go Martin!! Det hjälpte ju också till att det var just tankar som kretsat omkring i min lilla (delvis avstängda) hjärna som behandlades nämligen "kropp". Tack Martin!

Sen var vi rätt slut och helgen avslutades med några timmar sol i mer lättklätt utförande och faktiskt också ett dopp i Roxen. Det tog sin lilla tid för mig att ta mig ner men några simtag hann jag med innan jag likt en valross tog mig upp på bryggan. So long!

Liza och Anders bröllop 2/6 -07

I helgen var vi på bröllop (igen).... det kommer att bli minst fem stycken i år om det inte är någon mer som tänkte gå och gifta sig. Trevligt var det. Pellas (och min) kompis Liza gifte sig med sin Anders, vigseln hölls utanför Linköping i Kaga kyrka och festen var i Läkarvillan i centrala Linkeboda (bara några meter från vår gamla lägenhet på Klostergatan).Det tog ett tag för Oskar och mig att hitta en parkering så vi missade när brudparet anlände. Fast vi han lära känna varandra ganska bra på den tiden (manlig bonding). På festen bjöds det på medelhavsbuffé och bröllopstårta och massor med vin därtill. Vi hamnade i gott sällskap i form av Pia och hennes Oskar, David med Elin och lilla Magnus (7v gammal, äntligen fick vi träffa dem) och Lizas syster Lena med familj. Lyckad kombination om än längst bort och bakom ryggen på brudparet.

Pella, Pia och David framförde en bejublad version av "Pärleporten". Efter några varmkorv frammåt halv två så gav vi upp och drog oss hemmåt via Ekängen där vi släppte av Pia och Oskar. I dag är Magnus trött och töstigt (ingen kommentar). Vi tackar paret Westerlund för en trevlig fest!