Vaggande anka i värmen

Högsommar redan! Jag trodde det skulle dröja till juli kanske men nu är den här och jag vankar omkring som en överviktig anka med svullna anklar och fötter som värker. Men det är ju härligt ändå med sol, värme och sommar. Jag njuter trots allt. Egentligen har jag väl inte mycket att klaga på, både bebis och graviditet har ju varit snälla mot mig. Inga större besvär eller komplikationer, bara trötthet och lite svullna ben, det är väl inget egentligen. Jag slappar i solen, läser bra böcker, plockar lite här och där och äter glass, förbereder mig för det som komma skall.
Tyvärr är jag inte så smart alla dagar och tar mig ut på lite för djupa vatten, igår var en sådan dag. Spenderade större delen av dagen på stan i värmen, frisören och shopping. Köpte faktiskt lite barnkläder på rea, en pyjamas och små små strumpor bland annat. Ganska mysigt att de ligger där på tvätthögen och väntar. (Tråkigt att de flesta klädaffärer ser ut som de gör, tjejkläder åt det hållet och killkläder åt det andra! Det blir ju bara killavdelningen än så länge för vår del, bara där går det ju att hitta kläder som passar oavsett kön. Tittar man på tjejavdelningen är allt rosa med små fjärilar, spetsar eller blommor.)
Känns lite mer verkligt på något sätt att dem ligger där. Annars känns dem mest som om vi efter all väntan kommer få beskedet att bebisen har ångrat sig och tänker inte alls komma ut, utan bara att livmoder och mage försiktigt ska dra ihop sig igen och allt ska bli som vanligt. Det är så overkligt och så spännande. Och nu börjar det närma sig. Snart 35 fullgågna veckor!! Vill han/hon så kan det ju vara dax när som helst, men det vågar vi ju inte tänka på. Det kan ju lika gärna ta 7 veckor till. Bäst att packa "väskan".
Glömde nästan berätta, i söndags vigdes vår vän Ici till präst i Linköpings Domkyrka. Det var, som vanligt, en väldigt fin och festlig mässa. Kändes väldigt nära och rörande för mig, trots att jag har varit på vigningar sen min egen. Så var det ju förståss trevlig mottagning efteråt, i Gamla Domprostgården med tal och presenter i värmen. Jag var väldigt nöjd med att ha en ursäkt att inte ha kaftan, ingen räknar ju med att en tjockis som mig ska komma i skräddarsydd svart rock. De andra var dock väldigt stiliga i sina. En annan uppiggande del av det hela var så klart biskop Martins fina predikan, ingen överraskning egentligen men det är alltid lika häfigt att höra hans skickliga predikokonst. Tydligt, nära och politiskt. Go Martin!! Det hjälpte ju också till att det var just tankar som kretsat omkring i min lilla (delvis avstängda) hjärna som behandlades nämligen "kropp". Tack Martin!

Sen var vi rätt slut och helgen avslutades med några timmar sol i mer lättklätt utförande och faktiskt också ett dopp i Roxen. Det tog sin lilla tid för mig att ta mig ner men några simtag hann jag med innan jag likt en valross tog mig upp på bryggan. So long!