Mamma

Jag är mamma!
Börjar vänja mig vid tanken och det är ganska mysigt, många ögonblick helmysigt. Vår lilla Love är så underbart söt. När han sovit några timmar längtar jag efter honom. Han har börjat göra det de senaste dagarna, sover och sover. Skönt att hinna göra något annat och få en tupplur då och då men det är svårt att sova på beställning mitt på dagen. Försöker, går inte alltid men jag vilar i alla fall. Han sover ganska bra på nätterna nu med, verkar det som, ammade bara två gånger i natt (vad jag kommer ihåg). Resten av tiden låg han på mitt eller Magnus bröst, det har blivit favoritplatsen att sova på. Lite svårt att sova för mig i alla fall men jag får sova.
Nu ska jag gå och kolla till min lilla gobit igen, slumrar i sin spjälsäng efter en kort promenad i vagnen. Kärlek till er alla!

Redan gått en vecka!

Ja det är helt otroligt, en hel vecka har gått sedan Love tittade ut. Nästan precis en vecka just nu, sedan vattnet gick. Helt ofattbart, det var ju alldeles nyss. Han ligger här hos Magnus och är lite kinkig just nu, vill ha mat, mat, mat. Bäst att stå till förfogande då. Ikväll trillade den lilla otäcka navelstumpen av, jippi, då slipper vi den. Allt för nu. Godnatt. Be för mer sömn är ni snälla!

Magnus berättar...

Ja var ska man börja. Jag har blivit pappa! Smaka på det ordet. Pappa, det är ju något som man har och inte som man är. Fast när Love skriker och vill ha mat och uppmärksamhet är det helt klart att så är fallet. Från att kanske ha bytt blöja ett par gånger på pellas syster Lindas barn tycker jag mig nu efter en vecka vara kung på att byta blöja. Speciellt sådär runt tre halv fyra på morgonen. Då man känner sig på topp i alla avseenden.
Nu kanske det låter som jag inte riktigt trivs med min nya roll men så är absolut inte fallet. Jag är super stolt! Känner mig bara en smula tagen på sängen bara.
Man har gått och försökt förbereda sig i nio månader och så helt plötsligt sitter det en liten parvel i knät och tittar på en med sina stora ögon. Att det gick så fort. Ända till förra fredagen trodde jag inte att det skulla komma ut något överhuvudtaget. Men pang bom plopp!!
Efter knappt fyra timmar på förlossningen så ligger det en liten kletigt varelse och gapar efter mat på pellas mage. Barnmoskorna var jätte duktiga och det kändes som att deras närvaro var lugnade på både pella och mig.Fanns ju inte direkt tid för några korrigeringar eller personalbyte efter som Pella var fullt öppen när vi kom in. Jag gjorde mitt bästa för att hålla Pella igång och inte tappa sugen. Jag tvångsmatade henne med saft och druvsocker så att hon nästan fick en socker chock. Och jag tjatade hela tiden om att hon skulle hålla ner huvudet mot magen när hon krystade osv. osv. Ett tag trodde jag nästan att jag skulle få en droppställning virad runt min hals av min lustgaspåverkade fru. Men hon bet ihop och grejade det hela mycket galant! Du var super duktig!!!!
Själv svimmade jag inte en enda gång fast det var både blod, sprutor och kanyler inblandade, Vilket jag vill ge mig själv en eloge för. Duktigt!! Resten av tiden på BB flöt på i ett maka tempo, förutom mat och sova och blöja så gjorde vi ingenting förutom att försöka lära känna våran nya familjemedlem. Jag var hemma och vattnade katterna en snabbis i bland men det räknas knappt. Tillslut sa vi tack och hej och satte vår son i bilstolen och åkte det 500m hem igen. Och helt plötsligt var vi tre hemma.

Nu tror jag ni har hört nog och jag ska gå till min son och lägga honnom på min mage och gosa lite innan han sommnar och vaknar igen. får skriva mer senare.

peace!!

Magnus

Vi vill varna känsliga läsare...Vår förlossningsberättelse!

Ja, det börjar väl bli dags för en utförlig beskrivning av vad som faktiskt hände här under helgen. Vi förstår helt klart om du inte vill veta så feel free att skippa det här inlägget, kanske blir mer än vad du vill veta om din vän/släkting/arbetskamrat. Here it goes...

Magnus började sin semester i förtid i onsdags eftersom jag hade sammandragningar under morgonen. I fredags började värkarna på morgonen och fortsatte under dagen, ganska regelbundet men inte så farligt tyckte vi. Det gjorde lite ont men helt klart hanterbart. Tänkte att det väl skulle hända något ganska snart men vågade ju inte riktigt hoppas på något. Det skulle ju säkert gå över tiden med över en vecka, just my luck liksom. Så stannade det av lite mot kvällen tyckte jag och vi gick och la oss och så svusch sa det - ingen porlande fjällbäck direkt, och sen fanns det ingen återvändo. Klockan var 00.20, hej då till lite mesiga värkar i soffan. Ringde barnmorskan "Ta två Panodil och gå och lägg dig, försök sova lite, det tar tid att föda barn". Jo visst du! "Ska det vara så här i ett dygn?" tänkte jag. Det kändes ju faktiskt som något var på väg ut någonstans. Satt i duschen och skrek när Magnus försiktigt la fram förslaget att vi kanske skulle ta och åka in. Aj, aj, aj! Värk på väg ut i bilen. Den där välbehövliga promenaden till förlossniningen kändes otroligt avlägsen. Stående på alla fyra i baksätet på lilla Mercan anlände vi till porten och ringde på klockan.
Sen gick allt väldigt fort. Ingen tid för förtäring av medhavd matsäck här inte, inga yogabollar att gunga på, ingen gåstol att vanka med fram och tillbaka i korridoren. Klockan 02.20: i rocken, upp i sängen sen var det bara att köra. Öppen 10 cm, livmodertappen utplånad, huvudet vid spinae!
"Vi ser att du varit duktig och skrivit ett fint förlossningsbrev men vi hinner inte läsa det?" Med lustgasmasken i handen tänkte jag:"Bara bra, skit i allt jag skrivit om akupunktur, profylaxandning och ställningar. Jag släpper inte lustgasen, sätt igång bara". Fanns ju ingen tid för det då. Ben hit och dit, upp där, när där, vänd dit, sitt där, upp igen, sugrör in i munnen, dexosterol. Magnus jobbar febrilt för att få mig energi, jag håller på att slå till honom mer än en gång av allt tjat men jag är egentligen genuint tacksam. Han gjorde allt det han kunde. "Ta i, in med hakan, tryck hela vägen ner, en värk till", barnmorska, undersköterska och barnläkare coatchar. Tänk att en liten kvinnlig barnläkare kan göra en så illa, hon tog tag i lakanet på ena sidan, vred om och pressade underarmen mot min stackars mage. Och aj aj aj, jag förstår varför man kallar det "The Ring of Fire". Och så efter alla skrik och bröl innesluten i min egen lilla värld, kände inga hämningar alls, kom han bara ut och allt det onda släppte och kroppen blev alldeles mjuk. Klockan hade hunnit bli 05.31 och det första jag såg var det mörka håret som täckte hela huvudet och så det ganska tydliga tecknet på att det var en liten pojke, gick liksom inte att missa. "Det är en liten pojke" var det första jag sa och så kände jag att det var en liten Josef (blir mellannamn, ett utav dem). Så var det moderkakan som skulle ut och den satt där den satt ett tag, fick tömma blåsan och lilla Love fick börja äta lite så släppte den till slut och kom ut hel och fin. De fick styra bäst de ville där nere, sy och fixa iordning (var föresten inte så farligt som jag förväntat mig, sprack inte alls mycket heller, han var snäll mot mig det lilla livet). Jag hade ju en liten naken prins på mitt bröst som behövde mat och värme. Han var så fin där han låg, inte alls blå eller kletig, bara lite bajsig...blev lite stressad där på väg ut stackarn.
Som på räls och helt underbart att det är gjort. Lite krångel och besvär efter, eftersom blåsan inte alls ville fungera som den ska. Mina första försök att gå på toaletten kändes nästan (men nog bara nästan) värre än förlossningen, hemskt att vara så kissnödigt utan att det händer nåt men det visades sig ha sin naturliga förklaring och satt inte alls i huvet som jag befarade. Den var helt enkelt för full och uttänjd, behövde vila så det fick den och nu funkar allt som det ska... för den som är intresserad av det. Fick lite hjälp på traven.

Alla var så gulliga där inne och det kändes bara lugnt och tryggt. Vi fick allt vi behövde och kände oss ganska snart redo för världen utanför de trygga BB-väggarna. Magnus gjorde ju några utflykter hem och tog hand om kissarna annars höll vi oss instängda i det där rummet och försökte komma underfund med det nya livet. Amma, sova, brist på sömn, blöjbyten och få i oss själva mat. Det är väl ungefär så det ser ut nu med, 4 dagar senare, även om vi nu lyckats ta en promenad och haft besök, tagit någon dusch och tittat på tv. Kokong är nog ett passande ord i sammanhanget. Här är vår värld, bara vår, helt ny och spännande och mysig om än lite övermäktig emellanåt. Kanske får ni titta in i den inom en snar framtid på ett eller annat sätt. Ni är ju i den redan i och för sig, i och med raderna ni läser.
Nu får ni vänta på Magnus version, det ska bli spännande även för mig....

Hemma!

I dag kom hela familjen ohlström hem igen. Nu ammas det i stolen här brevid. tänkte bara lägga ut lite bilder på Love! Så ni får se mer av underverket... nu måste vi vila lite...

Vi återkommer...

Nu har det hänt. Vi har blivit med Barn!!

Ja faktiskt, nu är det på riktigt. I skrivande stund ligger Pella och ammar vår lille son på BB. I lördags morse kl 0531 ploppade det ute en liten sak som vi är väldig stolta över. Allt gick bra och väldigt fort. (får skriva mera detaljer sedan) Det blev en liten kille på 3570g. Jag är bara tillfälligt hemma och matar katter så jag tänkte passa på att skriva en lite rad i fall någon inte har blivit informerad om läget. Vi bor ju bara ca 500 meter från sjukhuset så jag kan cykla fram och tillbaka på några minuter, smidigt!! Nu måste jag åka igen innan det är dags för kvällsmat vilket antagligen innebär hämtpizza för min del och sjukhusmat för pellas del.
mer info kommer garanterat......

Bara bil än så länge

Tyvärr! Det här börjar bli riktigt tråkigt. Inte så kul för er heller kan jag tro, händer ju verkligen ingenting här. Eller lite händer det väl. Igår hade vi tid hos barnmoskan och jag åkte först och hämtade Magnus. Hade sammandragningar hela vägen till Söderköping så han fick ta över ratten därifrån. Allt såg fint ut, verkar ha det alldeles för bra där inne. Hade växt en del sen sist och jag hade gått upp mer än på länge. Så fick vi testa ctg-apparaten på värkarna. Det var riktigt roligt att se vad som ritades på det där papperet och se hur sifforna ökade i takt med att det drog ihop sig mer och mer. Vi blev riktigt nervösa, tänkte att det kanske skulle sätta igång på riktigt snart men det gjorde det ju inte som ni ser. Berit (vår gulliga barnmoska) sa åt mig att röra på mig så när jag kom hem tog jag en promenad, längre än vad jag brukar (vilket inte innebär någon längre sträcka) men det gav ju inte mycket. Fortsatte försöken i morse med samma promenad, det var ganska skönt. Det är väl bara att vänta.
Keep you posted

Nu har det hänt. Vi har blivit med Bil....

Inte bebis. Vi var och köpte en lite Merca A140 i dag. En sån som välte i något test för länge sedan fast nu ska den vara ok, och säker med ESP och så. Liten och smidig är den och har AC vilket är ett plus. Och så var den ganska billig med. En perfekt andra bil helt enkelt.

På bebisfronten inget nytt. Samma stora mage som sist. Pella stönar och stånkar. Vi lovar att skriva från förlossningen eller typ lite senare, så fort vi kommer åt en dator när det är dax. Men än så länge håller han/hon sig inne i värmen. Är ju inte mycket sommar att komma ut till för den delen. Tur att man inte semester. Är väl bara mor och far (och snart bror, globetrottern) som har lite värme på kanarieholmen som dom är på nu. Hoppas ni har det bra. Vi hörs Mange och pella

Japp, fortfarande där

Det var väl allt jag ville säga. Magen är fortfarande där som ni ser, om än lite längre ner än tidigare. Väntar och känner efter som vanligt och funderar över hur det ska kännas. Vet vi när det är dags?

Vänta, vänta, vänta...

That is what I do! Börjar bli redigt less på det här kan jag säga. Inatt fick jag gå upp och kissa 5 gånger! Fatta vilket spring och fatta vad dåligt jag har sovit. Lilla vän där inne i magen, KOM UT! Mamma ska vara så snäll så snäll.
Jag tänkte att en heldag på Kolmården skulle säkert få det lilla livet att tacka för sig där inne och titta ut men nej. Hela lördagen gick jag runt med Magnus, syster Linda och hennes familj (Mats, Samuel och Johannes) och tittade på stora och små djur men inget hände. Eller jo, fötterna svullnade förståss upp lite mer än vanligt och jag var otroligt trött och jäspade hela kvällen men annars inget nytt. Vi tittade på lilla Enzo (när jag gick förbi låg han förstås och sov men man såg en axel och ett litet öra)(som ju är en gorilla och inte en gibon som aporna på bilden), på rovfåglarnas uppvisning och delfinerna i delfinariet (där jag nästan började gråta för att det var så vackert !!!???) och klappade getter och grisar på barnens zoo...jag och Magnus för Johannes ville inte gå med in.

Idag är det lillbrors födelsedag så jättegrattis till honom. Hipp hurra för Robban som blir 16 år idag. Till alla Kungsörare kan jag ju skicka en varnande hälsning: håll er borta från gator och torg idag för idag är dagen när Robert Emil Söder får börja övningköra!! Lycka till lille bror!

Hm...vad ska jag göra nu då?

Det är den stora frågan i mitt liv just nu. Varje lite grej utförs med största koncentration och inlevelse (i den mån jag orkar vill säga), från diskning till tandborstning och kortare promenader. Och sen... hitta på något annat att göra. Inga utsvävningar direkt, lyckades städa lägenheten i onsdags dock med resultatet: ont i hela kroppen men rent blev det förståss. Tänkte att jag måste visa att jag faktiskt har åstadkommit något mer under mina ensamma dagar. Ett lapptäcke har det blivit till bebisen, inte perfekt men ändå. Det kan nog i alla fall fylla sin funktion att skydda fina bebislakan från katthår och kanske agera underlag för liten bebisrumpa när det kan behövas.
Var på biblioteket igår och lyckades faktiskt samla ihop lite att ta mig igenom. Blev lite reseböcker, vill ju så gärna åka till Kambodja och Thailand (igen). Jobbar på att försöka få med mig familjen Söder hela vägen till Asien, ingen lätt match men jag hoppas att jag lyckas. Nej nu ska det nog bli lunch. Kram kram

Nya (lilla) lyan synad..

Ja nu har vi äntligen fått nycklarna till vårt lilla torp, Pella och jag åkte ut och kollade på våran blivande herrgård i dag. Vi har varit där en gång förut i november och tittat, men då var det kolsvart. Nu grönskade ekparken bakom huset och allt såg annorlunda ut. Grönt och fint och otroligt stort! Det blir nog att stänga till några rum i början innan vi har utökat familjen lite mer. Det fanns en del som vi kanske skulle vilja få fixat, bland annat i köket som var en blandning av luckor i trälaminat, 90-tals blå tapet och korkmatta.... plus att en del rum kanske skulle behöva lite nya tapeter eller färg. Vi kan åtminstonde husera både fam Ohlström och fam Söder på samma gång om nu det skulle bli aktuellt (blir nog en inflyttningsfest vad det lider, finns gott om sovplats).


Vi har också lyckats att säLja lägenheten. Kontrakt skrevs på innan midsommar så nu kan vi ta det lite lugnt och titta på vårt skapligt feta kontoutdrag under sommaren. Det blev en ganska snabb budgivning med 6 st intresserade, och det hela var över på två dagar och den bästa affären jag gjort hittils i mitt liv var ett faktum... he he he.

Inget nytt

Ingen bebis än alltså...
...men vi har fått tillbaka våra tre små bebisar från deras semester. Cornelis, Tuva och Selma har varit hos Kurt på välbehövligt semester från visningar och sånt och säkert haft det jätte bra men det är så skönt att ha dem hemma igen. Har saknat dem så.
I helgen var det konfirmation. "Mina" ungdomar i Östra Ryd, Västra Husby och Gårdeby blev konfirmerade och det var så bra. En jätte bra redovisning och de sjöng som jag aldrig har hört dem förut. Och dem saknade mig! Jag som nästan hade gått här hemma och glömt bort hur gulliga dem är och att jag saknat dem med. Det var riktigt skönt att få vara med och få krama om dem. Sötnosarna.
Vill ge Dig en liten uppmaning nu, du kan väl vara snäll och skriva ett inlägg så jag har något att läsa om dagarna. Är så tråkigt att sitta här hemma och vänta. Det är bara att klicka där det står COMMENTS under varje inlägg så kan man skriva en kommentar, tanke eller hälsning till oss. Då blir vi så glada. Tack till den lilla skara som har skrivit, där är alltid kul att se att någon har reagerat och tänkt på oss.
Kram kram från Cornelis och mig