Jag är inte bara mamma, jag är präst också och helt slut. Igår var jag hemma hela dan med sötnosarna och var ensam med dem hela kvällen. Det var inte bara glada miner om man säger så. Huvet blir helt utochinvänt. Jag började dagen med panik för att hinna till Öppna förskolan, insåg att bilen var ända utvägen, kom ut och M hade tagit den till jobbet. Tänkte om o konstaterade snart att dubbelvagnens sits hängde på tork i tvättrummet så det fick bli enkelvagn och pepp av promenerande Love hela vägen till Drothems församlingshem. Vi kom in när sångstunden, som är själva poängen, nästan var slut. Blev fika, lek o andakt i alla fall innan vi gick hem via Ica blide o dränkte vagnen med sovande Alvin med matvaror. Väl hemma upptäckte jag att Selma, som jag frågat Love om han sett på nedervåningen på morgonen, blivit instängd i sovrummet. Det sovrummet som vi stänger hela tiden dör att slippa katter som kissar överallt. Som ni nog förstår hade hon kissat i stackars Alvins säng. Förstörd madrass, ingen bil och liten pojke som behöver sin säng. Jag tror jag satt i en halvtimme i telefonkö till Jysk i Söderköping som väl är det enda stället med madrasser som jag kan gå till. Tillslut fick jag veta att det fanns såna madrasser och efter tjat i bråk om leksakerna över hela vardagsrummet kom vi iväg. Love var så klart trött i benen efter 100 m och la sig på marken säkert fyra gånger under vägen. Alvin somnar, vi köper madrassen och vi kånkar och stretar hem igen. Fiskgratängen(Findus frysta) in i ugnen och så upp och bädda om. Trött liten familj vid matbordet, så var det Loves tur att somna mitt i moset. Han som pratat om fredagsmys hela dagen. När nattningen var klar efter några turer med Alvin var det predikan till mässan idag som gällde. "Att leva tillsammans" var temat och jag hade vänskap, nära och avlägsen, i huvudet. Stupade i säng och trodde knappt jag hade blundat när Love väckte mig med en kram strax före sju och det var dags att köra igång turbon. Trycka ner lite frukost och susa iväg till Västra Husby för Kontraktkonfirmanddag. Ca 230 konfirmander, ungdomar och ledare som skulle lyckas leva tillsammans hela dagen. Vi drog igång med stand up av Pia Molin och fortsatte med workshops (bibeldrama, musik, bibeläventyr, bibelvandring, korstillverkning och ikonmålning) i två pass med lunch emellan innan vi avslutade med mässa i kyrkan. Folk överallt men ändå gick det förvånansvärt bra. Är så tacksam över mina fina kollegor i kontraktet, läster, pedagoger, assistenter och musiker. Och mina supergoa ungdomar. De får mig att bli glad när det är tungt som det varit nu ett tag. Imorgon är ja ledig!!! Ska bli skönt. I veckan väntar spännande saker som ni kanske får höra om sen.

Kökskonsert a la Ohlströms

Bröderna Ohlström håller låda, vilka artister! Visst blir man glad av att se det här?

Jag antar att det har hänt en hel del sen jag skrev sist, jag vet att det var ett bra tag sen och jag har uppmärksammat hintarna lite här och var, men jag har väl glömt hälften tyvärr. Det har varit fullt upp kan man säga och datorn har inte varit min bästa vän. Hösten har kommit över oss på allvar och dagis och jobb har satt fart ordentligt. Idag är jag hemma med min förkylning så då får jag väl passa på. Det har ju hänt en del medan livet rullat på, Alvin har verkligen gått från att vara bebis till att vara liten pojke i och med dagisstarten. Han sover i stor säng, rultar in på dagis på mornarna utan problem och orden kommer ett efter ett. Kaka fixar han, tack, ja och nej så klart, tittut och pappa som är en stor favorit och så kommer det nya nästan varje dag. Love pendlar mellan hjälpsam storebror och argsint mardröm men ändå förvånas man över ganska ofta hur duktig han kan vara när han vill och det har börjat dyka upp slängar av empati emellanåt. De är så stora, dessa små människor så man blir helt omskakad och lycklig. I helgen fick de känslorna utspel rejält när jag lyssnade på Barnaministeriet i P4 om en liten kille som hade cancer och hans familj, att höra hans mamma berätta om de sista andatagen vände ut och in på hela mig. Jag som var på väg till ett dop fick lov att vända om helt... Jag vill hålla i dem varje minut och sticka in min näsa i deras tjocka hår, känna deras mjuka kinder och varma små händer, alltid alltid. Kladdigt värre, kanske ni tänker men kan man känna annat när man tittar på dem. Självklart är dem de allra finaste som finns.

Här leker vi i lekparken hemma i Kungsör. Vi var där förra helgen och hälsade på lite för Mange skulle följa med pappa och Robban ut och fiska. Det var en skön och välbehövd helg, skönt att komma bort från allt hemma som man aldrig hinner ta tag i och helst inte vill påminnas om - som städning t ex. Igår var M så gullig och städade hela övervåningen, medan jag låg i soffan och vilade, så nu är det lite bättre.

I helgen fick vi fint besök av dagisnallarna Socker och Sirap, de har hängt med på upptåg hela helgen och ätit och sovit med pojkarna. Love blev så glad så han hoppade omkring på dagis i fredags när han fick höra att Socker och Sirap skulle få följa med dem hem. Deras koffert flyttade alltså in i vårat vardagsrum, gick på promenader, lekte i lekparken, åt lördagsgodis och tittade på film för att idag flytta tillbaka till dagis. Där sitter dem på en hylla i lekrummet och tittar på barnen tills det är dags att följa med hem till en ny familj och uppleva deras helg. Jätte kul, man märker hur mycket det betyder för dem när personalen läser upp hur helgen har varit på måndagen.

Här bredvid ser ni min fantastiska kusin Jenny tillsammans med den holländska drottningen framför ett av Jennys verk. Hon har precis vunnit the Koninklijke Prijs voor Vrije Schilderkunst / Royal Awards for Painting 2010 tillsammans med tre andra. Kolla in henne på http://www.jennylindblom.com/. Jag är så stolt!

Nu ska jag snart ta mig ut i solen och hämta Alvin och Love, lite frisk luft och solljus är nog precis vad jag behöver. Hoppas jag klarar av att vara mamma någon timme i alla fall innan Mange kommer hem från jobbet.

Biltur

Alvin sötnosen i bilen. Stora lillkillen har ju börjat dagis o det verkar gå riktigt bra. Inga tårar. Han verkar känna sig trygg, har börjat visa sitt humör när han inte får som han vill och han gör sig förstådd fast han inte pratar. Ett riktigt charmtroll är han. Ärvt lite från sin bror, somnar mitt i lunchen precis likadant. Plutten!

Enkelhet och gudsnärvaro i Taizé!

Jag har varit på egna äventyr, för den som har missat det. Inte helt egna, jag var inte direkt ensam, men resten av lilla familjen Ohlström fick stanna hemma. I nio dygn har jag varit borta från mina pojkar och tagit hand om andras, lite större, barn.
Vi gav oss iväg från Storängsgatan på lördagmorgonen (7 augusti). Simon med tillhörande pappa Anders plockade upp mig och redan där var bagaget nästan fullt, sen bar det iväg till Evalund för att plocka upp en mycket trött Simon till och så vidare mot Linköping och bussen mot Taizé.
För den som inte har en aning om vad Taizé är för ett ställe så kan jag berätta att det är ett kloster i en liten by på den franska landsbygden dit det kommer tusentals ungdomar, vuxna och faktiskt några familjer också, varje vecka. Där umgås man, hjälps åt att få allt att fungera med mat och städning, har bibelstudier och gruppövningar, leker, sjunger, ber och har väldigt mysigt och skojigt med människor från hela världen.
I Linköping mötte vi upp med våra två tjejer också och så var vår lilla grupp fulltalig. Bussen fylldes på av ungdomar och ledare från Vidingsjö och senare också en ganska stor och stökig grupp från Viskafors. Så var det fullt och vi for vidare genom Sverige, ner genom Danmark, Tyskland, Luxemburg och Frankrike. I Luxemburg stannade vi för frukost och mässa på en stor rastplats där vi väckte trött lastbilschufförer med taizésånger. En såg faktistk riktigt sugen ut men han vågade nog inte klampa in där bland oss, lite synd. Sömnen blev det sådär med. Viskoforsfolket höll låda hela natten, trots tillsägelser och schhhh:ande, och sovställningen var väl inte den skönaste men med öronproppar lyckades jag till sist få några timmars sömn i alla fall ihopkrupen som en liten näbbmus på sätet.
Eftersom jag aldrig har varit i Taizé utan bara hört talas om detta härliga ställe och blivit lovad att jag bara skulle älska det så var jag ju väldigt spänd och nyfiken och ganska nervös. Jag visste ju att jag skulle bli tvungen att leda en grupp ungdomar som jag inte kände, på engelska. Ve och fasa, jag var väldigt nervös. Lite, eller ganska mycket, hjälpte det att min kära Elsa fanns på en buss bara 10-tals mil ifrån vår, på väg åt samma håll och att hon hela veckan skulle finnas ett stenkast ifrån mig om än i någon annan grupp och dold bland 5000 andra. Kärleken och stöttandet från vännerna i Vidingsjö var också till stort stöd så klart. Mina fina ungdomar hjälpte också till, snällare tjejer och killar får man leta efter.

Jag visste ju ungefär hur det skulle se ut, jag har ju sett bilder, men ändå satt jag ytterst på bussätet och sträckte mig, som ett litet barn på julafton i väntan på tomten, när vi rullade igenom små franska byar och tillslut Taizé blev synligt. Jag kände igenom mig, jag var fortfarande nervös men det kändes så bra att äntligen vara där.

Det var mycket nytt och mycket att fixa, urpackning, hitta tältplats, slå upp tält sen welcome där man blir informerade av en volontär om hur allt går till och var vi ska ta vägen, vilke grupper vi tillhör osv. Sen var det iväg till Casa för betalning och för att få de nödvändiga och åtråvärda matkupongerna som var enda sättet att få mat under hela veckan.

Maten blev vår efter en del köande i klump men man hinner med mycket under den tiden och man är pigg och allert, fixa håret, lära känna några nya vänner från holland eller tyskland, träffa någons storebror, titta på olika stilar och försöka fundera ut vad som kunde stå på menyn den här gången. I långa rader står ungdomarna och serverar varsin del av efterlängtade måltiden. Bricka. Tallrik. Skål att dricka ur. Frukt. Smör/ost och brödbit. Kex. Ev Yoghurt. Mat - oftast en röra bestående av någon sorts kolhydrat som ris, couscous eller pasta, någon grönsak eller två och någon sorts protein i form av skinka, fläsk, bönor eller linser (en dag var det kyklingnuggets och en dag fiskpinne...båda väldigt lika och smaklösa). Sked. Så såg det ut och ser ut varje dag. Iväg till vattenkranarna för att hälla vatten i skålen och sen leta upp lämplig bänk i tält P eller R att sitta på med brickan i knät och få i sig sin mat. Ganska snabbt kommer man på att det inte är maten som är centrum utan människorna man sitter med, de som finns runtomkring - även de man inte känner. Och ganska snart vänjer man sig vid och njuter av att inte styras av saker som man lätt gör hemma, av tv:n, telefoner, datorn och allt det andra. I Taizé styrs man av gudstjänsterna tre gånger per dag. Man går upp för att gå till kyrkan och fira mässa, man avslutar förmiddagens aktivitet för att gå till lunchbön man avrundar kvällen med kvällsbön innan oyak öppnar och det blir liv, sång och rörelse för alla som orkar. En härlig rytm. Och när man pratar med ungdomarna om livet där så tycker dem det är skönt (de flesta), de pratar om atomosfären och känslan, att alla är glada och hjälpsamma, nära och äkta (de flesta). Självklart finns de dem som inte riktigt vet vad de gett sig in på, som tror det är semester eller inte engeagerar sig men de allra, allra flesta är nära och äkta och trivs med livet i enkelhet och glädje i Taizé. Det är verkligen häftigt. Livet är ju enkelt, det blir det när det är 5000 på samma ställe och man får hjälpas åt.

På förmiddagarna träffades vi, halva gänget 15-16 åringar från hela världen med ledare och broder James för bibelintroduktion med sånger, lekar och drama. Jag var ledare för 9 ungdomar från Sverige, Tyskland, Ryssland och England tillsammans med Alex från Moskva. Jag kom verkligen att älska de där ungdomarna. På eftermiddagarna var det andra utmaningar som gällde, tre av dem handlade om trasor i olika färger, rengöringsmedel och toaborstar - nämligen Point 5 och toastädning. Aldrig har det väl varit så roligt att städa toaletter. Det började med en städsång tillsammans och sen gav vi oss ut till våra olika toaletter med allt vi behövde och jobbet gick oftast som en dans.
Mellan det som stod på schemat hann vi med shopping i brödernas butik med keramik, tavlor, smycken och vykort, lite samtal och vila i solen, välförkänta duschar och en del alvar och funderingar och mycket mycket skoj och mys. Vi hade ju också tur som fick vara med om en fantastiskt ljusgudstjänst på lördagen där vi firade minnet av grundadet av klostret för 70 år sen och minnet av grundaren broder Roger som mördades för 5 år sedan precis liksom välkomnadet av en ny broder. Gudstjänsten började på ängen nedanför i solnedgången, sedan gick vi i procession upp genom byn förbi bykyrkan där det började och broder Rogers vackra grav, upp till stora kyrkan som fylldes helt och hållet dagen till ära och ljuset som spred sig från Kristusljuset i blomsterkrans via barnen ut till alla. Med den känslan i hjärtat sa vi adjö och steg på bussen i mörkret, kramar och slängpussar och tårar för en del.

Jag är verkligen tacksam för den här veckan och tacksam för att ha fått ta del av broder James tankar och humor, tacksam för sånger vi har sjungit som jag bär med mig dagligen, för inspiration och kraft och mycket kärlek från de jag har fått lärt känna, rå om och lärt känna på nytt. Gud är god, det är bara att konstatera.

En sång som fastnat hos mig är den här:

Let all who are thirsty come, let all who wish recive the water of life freely.

Amen. Come Lord Jesus.

Amen. Come Lord Jesus.

Helt fantstisk, den ska vi sjunga mycket.

Göteborg, göteborg

Vad är det för en dag, är det en vanlig dag? Nej, det är ingen vanlig dag för det är Loves födelsedag. Hurra hurra hurra! Nu är vår lilla storing tre år, kan ni fatta. Inte var det så länge sen ni fick se magen växa här på skärmen och det fösta fotot av underverket dök upp. Här visar han stolt upp sina födelsedagskläder i solen. Paketöppning blev det nämligen på en filt i gröngräset framåt förmiddagen eftersom vi, hela familjen, vaknade upp i någon annans hus på morgonen. Helt fantastiskt lyckades vi, helt spontant utan packade väskor och planering helt sonika övernatta hos goda vänner i Östra Ryd efter en trevlig grillkväll. Hur mysigt som helst. Huset var jätte härligt och det var så skönt att vakna upp ute på landet och gå ut till tystnaden och den nyuppgångna solen. Men paketöppning blev det sen alltså ändå och jag tror att guldklipen blev väldigt nöjd med både paket och kalas.

Kalas är det också för båda busfröna att det finns en vinbärsbuske precis vid grannens staket så att man lätt kan sticka in en arm eller två och rycka åt sig hel nävarna fulla med vinbär som man sen kan pula in i ansiktet i ett försök att få in så många som möjligt i lämlig öppning. Alvin har blivit kung i ämnet, vinbär är ju gott. Jag har föresten gjort vinbärssaft idag men det blev lite sur för Love stod bredvid mig och pratade så dant så jag tappade bort mig mitt i sockret och hade väl antagligen i för lite. Kanske går att röra i lite vid användning.

Sedan födelsedagen har vi också hunnit med lite semester, en tur till Göteborg blev det ett par dagar nu i veckan för att hälsa på farmor och farfar och för att roa oss på Sveriges framsida.

Det blev både det ena och det andra. Riktigt västkustskt blev det på onsdagen när vi hälsade på min bonusfarbror/bror/vän Bengt med sambo i deras sommarstuga i närheten av Bua. Det blev smarrigt fika vid fina stugan och krabbfiske på båtbryggan med klädnypor och håv som sig bör. Många, många krabbor blev det som kravlade runt i hinken en stund, en fick efter många försök lite närkontakt med undertecknad. Det kanske var en lika stor upplevelse för honom som för mig, han hade kanske aldrig träffat en präst förut. Jag har inte fiskat krabbor på säkert 25 år eller nåt. På väg tillbaka blev det nakenbad för de som vågade, inte undertecknad då som i och för sig hade vågat men som besparade omgivningen den upplevelsen, Alvin och Love plaskade loss och torkade i solen under promenadet. Det var härligt att fån en sån stund tillsammans, vi träffas inte så ofta nu för tiden. Det blir väl någon gång om året eller så.
Annars bjöd nog Göteborg på det bästa, vi hade varmt och soligt väder för det mesta och hann med det som vi hade tänkt och lite till. Lite shopping, lite ostindiefarare (vilket var helt fantastiskt, vilket skepp, vilken skönhet, skulle kunna gå hur länge som helst och njuta av det vackra med denna skapelse), lite turisttåg, lite smaskig mat, lite universeum och lite Liseberg. Love gillade också den stora båten och att få klättra upp och ner i det branta trapporna och så gillar han karuseller. Vissa är läskigt otäcka men samtidigt så spännande. Det blev kaffekoppar, lilla lotsen, flygplan och farfars bilar. Jag blev skräckslagen efter en insident med Love på toaletten trodde jag att min handväska med "hela mitt liv" i var borta för alltid med bilnycklar, mobil, plånbok och kamera. Jag gick ut från toabåset med Love och skulle torka lite kläder som blivit lite kissiga, på väg ut kom jag på att väskan inte var med, vände och gick in och den var borta!! F-n, f-n, f-n. Någon minuts irrande som en yr höna och en vänlig själ som lånade ut sin telefon så jag kunde ringa och kolla om någon svarade, ifall att som hon sa. Upptaget! Skit, skit, skit. Samtidigt ringer Manges telefon, han nickar, ser glad ut... någon har lämnat in den i en kiosk och den snälla tjejen ringer sista slagna numret. Lycka! Jag höll hårt i den sen.

En del lekparker blev det också och glass förståss och så en barnfri kväll på vår favoritrestaurang med vin, efterrätt, fniss och mys. Allt man kan behöva. Hemresan gick rätt trögt, dragandes i 80 km/h hela vägen eftersom vi skulle få med en släpkärra hem, en liten tanig släpkärra. Hem kom vi i alla fall runt midnatt och barnen som vaknade i Mjölby i obekväma bilbarnstolar somnade snällt om och så var den semestertrippen över.

Slutet av veckan har varit fix här hemma och tvätt förståss och så lite omplockning av kläder. Love har äntligen fått lite nytt, nästan en hel garderob så nu var det bara att flytta över stora delar till Alvins byrålåda i rummet bredvid. Båda pojkarna har föresten fått helt nya rum, Loves säng har flyttat över till Alvin och in i Loves rum har kommit in höööög loftsäng. Inga bebisar längre minsann. Lite fest har vi hunnit med också, igår gifte sig Magnus jobbarkompis Danne med sin Carolina i Skärsind med tillhörande kalas förståss. Fri bar, vilket ni nu säkert har förstått, betyder en ganska berusad Magnus. Lite sliten idag, just nu snarkandes i soffan. De var så fina så, vigseln var fin, talen skojiga och maten god.

Alvin kan också köra farfars bilar, brrrrrrr, brrrrrrr!

Alvin och mamma i soffan en slö söndag

Lite fler sommarbilder på godingarna

Vilar ut och laddar om

Ja, vila behövs. Det har varit full rulle här hela veckan, mer än vanligt faktiskt. Inte många lugna stunder men väldigt trevliga, mysiga och roliga. Under fyra intensiva dagar har vi varit 8 vuxna och 7 barn här till och från i vår lilla oas på Storängsgatan. Det har varit återträff för fyra teologer i diaspora med tillhörande familjer, en skara som nu alltså har blivit ganska stor. Vi laddade måndag och tisdag och vid lunch i tisdags trillade familjen Wahlqvist från Stockholm in, Pia Oscar och Elias (1 år) som fick ockupera gästrummet i källaren. Strax där efter anlände familje Westerlund från Norrköping, Liza, Anders och Samuel (3 mån) och det blev lunch och badutflykt till Klarsjön. Efter bad och middagsförberedelser dök "busvagnen" med tillhörande familjen Åslund från Grycksbo upp ute på gatan, Elin, David, Magnus (3 år) Karin och Emma (8 mån). Lite lära känna varandra på nytt, det var ju rätt länge sen det hände sist att vi befann oss på samma ställe (tror att det var Liza och Anders bröllop försommaren 07 men då var skaran lite mindre, det var bara Magnus som hade hunnit titta ut då) och lite lära känna varandra ordentligt för buspojkarna. De fann varandra ganska direkt och har haft väldigt kul ihop under de här dagarna även om det har blivit en och annan kollision på vägen. Efter läggning och vaggning blev det ganska lugnt för flertalet föräldrar medans andra stackare fortsatte sitt hårda arbete några timmar till...biltrötta barn med mängder av nya intryck i kropp och huvud är inte att leka med. Stupa i säng gjorde vi nog allihop på ett eller annat sätt.

Onsdagen var det bad som gällde och vi kom tillslut iväg allihop till skärgården och Mons camping för en heldag på stranden med bus och bajs, sol, varmt vatten och argsinta svanfamiljer. Vi hann faktiskt med en glass vid kanalen också innan det var dags för utfodring igen, tänk vad grillen är bra! Flera svalkande öl och goda glas vin för trötta föräldrar och nattsagor och pussar för övertrötta barn och planering inför morgondagen. Väderprognosen fick oss att lägga om den ursprungliga planen som skulle tagit oss till Kolmården så vi hamnade på svalkande Mon ännu en dag innan det var dags för familjen Wahlqvist att bege sig av hemmåt igen. Till synes regntunga moln och lite starkare vindar fick vår krympande skara att, efter hamburgare, korv och pommes under äppelträdet, dra sig in i tv-soffan för senaste avsnittet av Morden i Midsomer på lite hackig överföring från datorn. Utan större avbrott för tröst av vaknade barn njöt vi av ost och kex och vilda gissningar av mördare medans skaran i grevskapet Midsomer blev ännu lite färre och vi var ganska överens om att vi nog inte skulle välja att flytta dit i första taget även om det kanske skulle vara mer spännande än våra boningar i Grycksbo, Söderköping och Skolgatan i Norrköping.

Trots ganska solig prognos till torsdagen drog vi iväg mot familjen Ohlströms andra hem i Kolmårdsskogarna för lite närkontakt med våra hårbeklädda vänner och ännu mer spännande upplevelser för pojkarna bus. Närkontakt blev det med både Bamse och Lille Skutt, mer för vissa än för andra och så med getterna och grisarna förståss som Alvin gärna petar både fram och bak på smännande ställen. De hade nog önskat mer närkontakt, speciellt med delfinerna men de fick nöja sig med att blir lite lite nerstänkta när en av dem tyckte att föreställningen skulle böjra lite tidigare än beräknat och busade lite extra i basängen. Söta var dem där de satt och ibland brast ut i ett glädjeskrik och en spontan applåd. Alvin och tjejerna försökte väl hänga med så gott de kunde. Familjen Westerlund med en trött liten Samuel hoppade delfinshowen och tog sig själva vidare i djurparken, och så var vi bara två familjer kvar. Bara och bara föresten, vi står ju faktiskt för 5 av 7 barn, så det är väl inte så bara och för mest energi, spring och ljud - det kan vi nog enas om. För oss var inte dagen slut än på ett tag, det var ju både apor, noshörningar och elefanter kvar för att inte tala om Kulmården med klätterställningar, den gungande jeepen och rutschkanor. Inte en still minut, upp och ner, hit och dit, fram och tillbaka. Alvin älskar snurrkanan som går i en sprial ner, han sätter sig en meter inan kanan börjar, lägger sig på mage och knuffar sig fram till kanten och skrattar sig ner innan det är dags att springa runt och klättra upp igen. Helt slutkörda och rödögda blev det hemfärd med färja över till Östra Husby, tupplurar för det små och snabbladdning av batterierna för oss vuxna, byte av väska till badväska och simring, iväg till pizzerian för lite proviantering och så iväg igen mot Klarsjön, picknick och svalkande dopp. Puh! Hem, natta barn - ingen utmaning direkt, för en kort myskväll i soffan med citronfromage och masserande av trötta fötter.

Det är ju helt fantastiskt att vi fick till det här, att alla kom iväg och kom fram (Familjen Åslund hade ju knappt fått ihop en bil som fungerar dagarna före) och att allt har gått så bra. Vi är supernöjda, om än lite slitna. Vi har ju delat på det mesta men självklart blir det ju lite extra arbete här hemma med att hålla undan disk, plocka, tvätta, serva lite och så. Det är ju många viljor och personligheter som ska fungera tillsammans och man märker ju av att vi är olika och har kommit olika långt i vårt föräldraskap, och konstigt vore väl annars men. Lite chockartat blir det ju med två treåringar och flerbarnsfamiljer när man är van vid lite mer stillsamma och lågmälda (i jämförelse) varelser, jag tyckte ändå att de hanterade det väldigt bra. Vi var nog alla rätt möra första morgonen och det kändes i humöret hos alla men sen var vi snart på banan igen, bara vi hade fått lite kaffe i kroppen och vädrade havsvinden och sanden mellan tårna.

Vi visste inte riktigt hur det skulle gå med separationen där på lördagen men det gick ganska bra, det märktes dock att det var något i luften. Pojkarna blev mer osams och tog i riktigt ordentligt emellanåt, Love sa att han inte ville att M skulle åka hem och M skrek att det skulle han visste! Alvin betedde sig väl ungefär som vanligt förrutom att han var väldigt trött och lite självmordsbenägen för han tog Bobby Caren och körde ner för trappan på framsidan, lilla apan. Änglavakt hade han min lilla älskling, bara lite röd över ena ögat. Magnus, den äldre, flydde fältet för en svensexa redan efter åtta på morgonen men vi andra drog ut på det till efter lunch. En promenad blev det i ett lite grått Söderköping med fönstershopping och den bästa fika man kan tänka sig, glada barn, supergott bröd och mums, superservice och billigt! Kan det bli bättre?! Här har vi gått förbi det där cafét sen vi flyttade hit för 1,5 år sen och aldrig gått in och så är det så mysigt. Det blir nog ett nytt besök med Magnus idag, han missade ju hela kalaset igår när han åkte gocart och klädde ut Danne till Kanin. Mycket kramar och vinkningar blev det innan lilla Saaben och busvagnen rullade iväg ut på Storängsgatan och vidare ut i världen...Skultuna och senare vidare hem mot Grycksbo.

Tomt! Vi får se när vi ses igen, hoppas på snart, om inte annat så för pojkarnas skull.

Omladdning igen! På onsdag är det treårskalas och kanske blir det lite kalas redan idag eller möjlitvis imorgon - Malin och Andreas, våra kära grannar befinner sig just nu i Norrköping på förlossningen för att bli föräldrar. Vi hoppas det går smidigt och att vi snart får höra att en ny granne har kommit till världen, hel och frisk.

Nu ska jag njuta av de svalkande vindarna i mer kläder än jag haft på länge! Over and out.

Födelsedag och mys i Kungsör

Vilka tuffingar va som susar fram över vågorna på Mälaren brunaktiga, varma vatten? Den målinriktade, stolta mannen som rak i ryggen snabbt tar sin familj över stora "havet", tryggt i säkerhet på andra sidan och det väna, lilla barnet som i skuggan av fadern sitter eftertänksam med handen vilande på dennes ben... eller ja, en fartgalen pappa som gärna skrämmer upp hela familjen en stund med förevändningen att vi ska åka och bada och som ganska snart har fört denna egenskap över till sin lilla son som i slutet av båtresan gasar på och styr själv in mot land.

Ja, det blev en händelserik helg och samtidigt väldigt lugn. Den innhöll både motorcykeltur, båtbad, födelsedagskalas (Robban fyllde ju 19 år), vrålskrik i poolen som efter någon dag övergick i evigt plaskande på egen hand under glada utrop som t ex "jag är en liten säl, mamma" och väldigt mycket Elsatid för hela familjen med varmt och fint väder. Utvecklingen gick inte riktigt lika snabbt för lillparveln som höll sig till illvrål och missnöjda gnyenden mesta tiden i poolen, usch så hemskt med kallt otäckt vatten, men hårda kramar fick jag i alla fall av den lilla gobiten.
Nu är gamla bilen såld också, vi åkte till Nyköping ikväll och lämnade över den till nya ägarna som åkte från Sthlm. Väldigt skönt att det gick så fort, Mange satte ut den i onsdagskväll, sent och kvällen efter hade de redan tittat på den och lämnat handpenning. Hipp, hipp, hurra! Vi skulle fira lite med thaimat när vi kom hem men det var tokstängt så det blev rester från lunchen och ett glas rosé, gick bra det med. Igårkväll var det snäppet bättre, då blev vi bjudna på grillmys hemma hos Karin, Andreas och Oscar och det var riktigt mumsigt och trevligt. Vi cyklade dit i hettan och det var väl rätt vågat men när vi cyklade hem var det skönare och nerförsbacke nästan hela vägen och kanalen låg lugn och fin och hamnen full av segelbåtar.
Nu ska jag gå och sussa kudden, det har varit en lång dag och en kort natt.

Kråkvakt i helgen

Så här ser det ut när man är kråkvakt på Storängsgatan.

Lite käk till Kurt och lite närkontakt för Mange. Kurt har varit väldigt sällskaptsjuk och hållt sig i närheten när Malin och Andreas har varit borta på bröllop.

Resten av helgen har ägnats åt förkylning och trevligheter...mest. Magnus, Love och Alvin var på grillkväll på dagis i fredagskväll medans jag låg hemma och vilade med hosta, snuva och feber. Lördagen släpade vi oss iväg, hela familjen i nya bilen, till Ekön för lite sol och bad. Sol blev det ju absolut men badet hoppade vi över, pålandsvinden gjorde att det säkert var 10 grader kallare där än här så vi nästan frös om vi inte låg platt på stenen. När vi kom hem igen upptäckte vi att det inte riktigt var samma friska vindar inne i landet, puh så varmt det var. Väl hemma var det bara att springa in, ta en snabbdusch och fara vidare till Östra Ryd där det vankades gott sällskap och väldigt god mat och vin som Fredrik och jag delade på. Mums. Tack Erika!

Söndagen blev inte riktigt lika slö, det var målning av foder vid altandörren och en provisorisk trappa som skulle sättas upp, sen blev det shopping i värmen. Ett stycke dammsugare inhandlades för en stor summa pengar (tycker vi i alla fall) och matförråden fylldes på. Det visade sig att den nog är värd de där pengarna, det har nog aldrig varit så rent förut. Tyst och med rejält drag, så härligt. Jag städade, nästan, med glädje igår kväll medans Magnus blåste upp den nya poolen, med pump får tillägas! Sen blev det gott grillat och sent i säng för alla fyra. Det ledde till något gott i allafall, idag vaknade inte Alvin förrän halv åtta och Love ännu senare. Jippi. Lugnt och skönt!

Mys i Spanien!

Sol, värme, varm och fin sand och tid för bara oss - vi har längtat sååå och nu har vi äntligen fått en liten bit paradis att pigga upp oss med ett tag fram över. Vi har haft en jätte skön vecka i Alicante med bara semester. Sol, bad, pussar, spadar, plask, lite vin och god mat och massa glass. Jag är så glad att vi kom iväg på något för det har verkligen varit familjetid och avslappning även om det har varit lite orosmoment emellanåt, det är det ju alltid med två oberäkneliga små yrväder. Det var ju flygturer som skulle funka och packning som skulle räcka, humör som skulle hållas uppe och små pojkar som skulle passas vid vatten, vägar och folkmassor. Sånt som man ju har med i planeringen men därtill kommer ju en del annat förståss...tänder t ex, eländiga tänder som dyker upp vid sämsta möjliga tillfälle som i lägenheter i stora hotell med klinkersgolv, stenväggar och inte alls särskilt tjocka vägar. Pust och stön! Det började med feber och slutade med tre nätter utan sömn, hysteriska anfall med ihållnade gallskrik i över en timme som inte gick att göra något åt. Vi testade med allt, några gånger gick det med kall yohurt men sen var det igång igen efter en stund. Vi var nog inte alls populära i Block 1 på Alicante Hills! Han fick panodil och febern försvann men en natt till fortsatte det. Vi höll på att avlida av stress och trötthet där ett tag, när han inte skrek låg vi ju förståss vakna och var rädda att han skulle börja snart. Vilken lättnad det var första natten vi fick sova, då började den riktiga semestern.

Det blev faktiskt riktigt bra. Det var ju jätte smidigt att flyga från Norrköping direkt, vi fick skjuts av snälla Malin dit och väl framme med lite försening i Alicante var det bara 10 minuters taxifärd till hotellet. Vi hade ju ingen aning om hur det såg ut där, bara att det låg lite utanför stan och att det var helt nytt. Först blev vi lite oroliga att vi skulle få bo på bottenvåningen för vårt rumsnummer började på 1 men det visade sig vara en riktigt fin och stor lägenhet på första våningen med utsikt över poolområdet. Vi hade bokat en etta med kök och skulle alltså få in en extrasäng och en spjälsäng i vårt rum med två sängar men vi fick en trea med kök så vi hade ett rum med dubbelsäng och pojkarna ett rum med varsin säng plus ett vardagsrum med stor balkong. Jätte fint. Vissa bestick låg fortfarande inplastade och tvättmaskinen var nog inte anänd alls. Jippi, vilken tur man kan ha.
Läget var väl sådär, det låg nära havet men den lilla strand som fanns låg på andra sidan en stor väg och en järnväg så det var ingen höjdare och det gick inte att gå någonstans om man inte gick på vägen eller järnvägsspåret. Det fanns ingen affär i närheten heller så man fick åka in till stan för att handla vatten eller mat men det gick ganska bra för det gick några bussar om dagen från hotellet och lokalbussar en gång i timmen. Strand fanns både inne i stan där det var rätt trångt och stökigt och i Urbanova, ungefär 5 km åt andra hållet, där det var alldeles lugnt och skönt och ingen större trängsel. God frukost var det med, den testade vi ett par gånger. De var riktigt snälla så vi behövde bara betala för oss två så åt pojkarna gratis för dem äter ju ändå inte så mycket... trodde dem ja.

Det spanska myset på tumanhand gick det väl så där med, ibland lyckades vi få båda att somna i vagnarna och så vakna den ena eller så vägrade någon att sova och så vaknade den andra. En del splittrade middagar blev det där barnen skrek och ville springa iväg och vi fick ta promenader var för sig medans den andra åt och maten kallnade men hyffsat gick det ändå, jag har i alla fall fått i mig båda aioli, oliver och sangria. Sista kvällen fick vi tillslut båda att somna så att vi äntligen fick äta en paella tillsammans och njuta av en flaska rosé i gamla stan. Det var en händelserik vecka, både någon sorts festival i stan när vi kom och medeltidsmarknad i helgen. Vi lyckades besöka båda mer eller mindra frivilligt med mindre lyckat resultat - inga affärer öppna och fullproppat med folk och två trötta stirriga ungar. Medeltidsmarknaden var rätt mysig ändå, jag fick tillfälle att besöka den ensam en dag medans pojkarna var vid poolen. Passade på att springa in i kyrkan när jag ändå var där och kom precis till komunionen och kunde ta emot bröd och vin innan jag sprang vidare för att hitta lite mat till kvällen så vi kunde natta pojkarna i lugn och ro. Förstår att det var lite mycket för dem små stackarna, flygplan och bussar, hav och nytt språk. Ett nytt språk som det bara var att försöka förstå för inte många försökte sig på något annat alla bara babblade på på spanska. Rätt mysigt faktiskt. Vi lyckades ju faktiskt skaffa mer smärtstillande till Alvin och Mange bubblade på med alla möjliga och fick faktiskt fram hyffsat bra information ibland...ibland får han nog erkänna att han bara låtsades förstå och vi inte blev så mycket klokare utan fick börja om både en och två gånger.

Sand i öron, sand i ögon och sand överallt men ååå så härligt med semester, men ganska skönt att vara hemma med med allt det vanliga. Idag har vi blivit underhållna av Roger och Lars som har satt in en altandörr i vårt matrum så nu är det så ljust och fint och vi ser ut på gräsmattan och sandlådan från köket. Riktigt bra! Och så är det ju skoj när det händer något här hemma som vi kan titta på. Tror att de kanske har hörselskydd på sig när de kommer imorgon för det var tusen frågor här idag. "Ska du borra nu? Har du sågat färdigt? Vad ska du göra med den där? Ska du hämta för nåt? Gjorde du för nåt? Ska du gå? Ska ni åka hem nu? Äter du får nåt?...." Ja ni förstår. Love lämnar ingenting okomenterat eller odiskuterat. Jag fick till och med rapport när Roger gick på toa. Ny bil har vi också, den gnistrar så fint här ute biscayablå och fin. Alldeles tyst, mjuk, ren och miljövänlig. Hi hi!

Grannens lilla kråka...

Ja, vi har fått en ny granne! En grå och svart liten kråka har flyttat in hos Malin och Andreas. "Det bidde ingen bebis. Va, bidde det ingen bebis? Vad bidde det då då? Det bidde en kråka..." Jo då, det blir nog en bebis men så länge är det bebisen Kurt som gäller i fjäderskrud. Malin hittade honom visst övergiven någonstans och nu har de tagit hand om honom så bra så bra så nu vill han nog inte flytta därifrån. Han har lärt sig och flyga men sitter mest på deras altan och väntar. Idag när jag kom hem från en heldag på dagis fick jag stora välkomnandet när Kurt flög emot mig och landade 20 cm ifrån mitt huvud på biltaket, hungrig och sällskapssjuk. När Mange stod här ute och pratade i telefon en stund senare satte han sig så fint på Manges axel, M såg inte så väldigt bekväm ut men Andreas ser ut som en riktig pirat när Kurt kommer och slår sig ner. Tokpippi.
Ja en heldag på dagis har det varit, vi hade arbetsplikt idag. Inga skolskjutsar men en tur till Willys blev det, stora vagnen som skulle fyllas. Inte fulls så mycket som förra veckan men jag fick ändå förklara för en liten tjej som stod efter mig i kön med stora ögon att det inte var jag ensam som skulle äta allt utan att det var till dagis. Vet inte om hon trodde mig riktigt. 8 l mjölk, 4 kg äpplen, 4 purjolökar, 4 stora burkar bostongurka mm. Full rulle hela dagen med en smått besvärad Alvin som mest gnällde, kan kanske vara otäcka tänder som håller på och bråkar men honom. Känner mig helt slut nu hur som helst fast jag har suttit två timmar i en skön frisörstol nu i kväll och fått lite mindre hår på huvudet och lite färgskvättar...eller hinkar med färg snarare, jag har så extremt mycket hår och det suger åt sig färg som bara den. Helt klart lättare och trevligare hår, lite extra sommarfin dagen till ära - vi firar 14 år tillsammans idag! Det blir god mat snart och lite rosa bubbel som vi har haft stående här och praliner jag köpte på väg till frisören...om M delar med sig vill säga.
Dagen började vid 6 i morse när klockan ringde, för en gångs skull, barnen sov gott vidare en stund till. Jag skulle ju vara på dagis kvart i sju för att göra frukost. Kändes inte så kul att knata upp då med tanke på att vi (Love, Alvin och jag) inte kom hem förrän efter elva igår kväll. Vi hade en heldag i Stockholm med Gröna Lund och mys med Elsa. Jätte bra dag verkligen med roliga karuseller och mys som slutade mindre kul med parkeringsböter... hade inte en tanke på att klockan ticka på så dant där hemma i Rissne. Usch och fy, inte kul! Försöker att inte låta det förstöra vår fina dag och det går ganska bra för det mesta. Nej nu blir det mys och god mat! Kram

Fem myror ÄR fler än fyra elefanter!

Idag har vi varit på teater, Love och jag, Fem myror är fler än fyra elefanter på friluftsteatern i Gamla Linköping. Det var en heldagsutflykt med öppna förskolan, buss, teater, korvgrillning, lek och glass. Helmysigt. Teatern var superbra och myrorna så söta. Det var verkligen mysigt att få vara en hel dag med bara Love, utan att tänka på vad Alvin har för sig och vakta och passa så han inte ramlar eller får en snytning. Han var så duktig och fixade att gå på toan hela dagen, är så stolt att han är helt utan blöja nu.

Ikväll var det basar på dagis och mormor och morfar kom hit för att shoppa. Det var fullt med folk och kul att träffa alla föräldrar och barn. Vi handlade tomatplanta och squashplanta, en betongplatta med en snäcka på till dekoration i trädgården, rabarberpaj, kolakakor och lotter (som Love vann en lastbil på). Trevligt trevligt. Imorgon ska jag försöka ge mig iväg till Norrköping en sväng och skaffa pass till Alvin, lille plutten. Förhoppningsvis fixar jag studentpresent till lillbrorsan också, vi får se. Nu Desperate housewives, mörk choklad och fötterna upp i soffan. Och glada tankar för jag har fyndat så fin tunika på Tradera som jag är supernöjd med och så har jag fått ett så fint halsband/klocka i morsdags-/namnsdagspresent som jag sitter och njuter av. Hi hi, matad med choklad...

Fler bilder!

Nu finns det fler bilder på musikantas blogg! Det var gulligt.

Bilder!

Nu finns det i alla fall två bilder att titta på där man ser lite av mig. Gå in och kolla på www.musikanta.blogspot.com så får ni se!

Top model!

Ja, nu har jag varit topmodel. Gick en visning ikväll för Anna Doll, en vän och tillika butik här i stan (Kolla in hemsidan www.annadoll.com). Det var superhärligt att få frossa i alla vackra kläder och glada färger utan att ens behöva titta på prislappen och bara känna sig vrålsnygg och lyxig. Det har varit jätte skoj hela vägen. Vi provad ut kläder förra veckan eller vad det var, det var bara att gå omkring och välja eller bara bli serverad allt snygga som Anna tyckte skulle passa och idag var den stora dagen. Jag var rätt nervös får jag väl erkänna och det var ganska mycket folk. Som tur var blev det ganska avslappnat och lekfullt men högt tempo med snabba byten. Jag hoppas att jag kan få lite bilder att visa av någon sen.
Min första outfit var en härlig mörkt turkos tunika med vita jeans och ett maffigt halsband i ljust turkost med tillhörande armband, nästa vända var vita jeansen kvar men tunikan utbytt mot en Marimekko-blus, blommig i rosa, svart och vitt - jätte söt var den. Sen var det någon slags italiensk linnehistoria, skjolen sydd på skrådden (stavas det så?) lång och beige och omlottblus i samma med nästan lite silvertråd i och volanger. Den skulle funkat som brudklänning. Till det en liten aftonväska med tillhörande armband i ljusgrönt. Vet inte vad smyckemärket heter men det är stora färglada blommor i glas på det mesta, spraler och prickar och så. Sen var den en kort svart och turkos trikåklänning från Marimekko med turkos sjal och svarta klackar. Min favorit kom sen, en underbar sidentop med rött och rosa och grönt och jag vet inte allt. Resår nedtill och broderier i halsen som var fyrkantig med lite puffärm om jag inte minns fel. Denna tillsammans med vita byxor i caprimodell och liten svart kavaj i lite 60-tals stuk. Snabbt som ögat ut och slänga av sig och på med 60-tals klänning från Marimekko med gula och turkosa blommor och fickor tillsammans med turkosa läsglasögon uppkörda i håret och vita bröllopsskorna i siden. Nästa var nog kanske också Marimekko, en svart och vit, väldigt smickrande klänning i bomull också lite 60-tal tror jag med svart halsband och armband och över en snorgrön underbar, luftig och lätt regnkappa. Hur härligt som helst. Och sist en rosaröd tunn, sommarklänning med vita tights och sandaler. Jag var väldigt nöjd.
Efter visningen stod Kjell från Hemköp för maten, en massa musmig och mogen exotisk frukt, potatissallad, skinka, ost och praliner. Mums. Och så lite rosé på det. Jag var så nervös så jag glömde att jag tagit bilen...Mange fick promenera bort och hämta mig så bilen kom hem. Till dem sista tuggorna fick vi lite stå-upp av Pia Molin, rolig som vanligt. Helmysigt arrangemang och så glammigt att få vara modell.
En glammmig avslutning på en inte så glammig helg! Igår skulle vi haft familjedag med dagis (vi har ju familjekoperativ) på Kolmården men den ställdes in för det var så många som bangade men vi höll fast vid vår planering och for dit ändå i ösregnet iförda galon och stövlar (nästan alla i alla fall, Mange körde jeans förståss och skor). Tappra tog vi oss igenom hela parken och det var faktiskt riktigt mysigt. Love fick åka både tekoppar i Bemses Värld och bilarna, även om bilkillen fick gå med och hålla ner gasen med ett sopskaft hela vägen och ropa "höger, höger, höger", "vänster" - till en treåring!!!! Men på något sätt fick han till det ändå lille plutten och svängde åt rätt håll i alla fall mot slutet. Vi klappade getterna och myste i delfinariet, åkte rutshkana och åt lunch i den smockfulla restaurangen. Jag är glad att vi åkte dit ändå för jag tyckte vi hade en jätte fin dag. Dagen avslutades med föräldramys på dagis med thaimat och Nintendo Wii-sport någonting. Vi drack öl och spelade spel och hade trevligt, vi åtta som tog oss dit. Grannarna var barnvakt så vi fick ta det lugnt och vara alldeles för oss själva. Dem fick knappt gå och lägga sig innan det var dags igen i morse vid nio när vi började vår fixardag på dagis. Tur att det var bättre väder idag. Det var god uppslutning och roligt att jobba lite tillsammans med allt möjligt, hungriga glufsade vi i oss den goda köttfärssåsen som Johanna och Erika hade lagat medans vi tog ner en björk, kapade, högg och staplade i vedboden, lagade en grind, lappade en sandlåda, satte upp ett solsegel, rensade sand, gjorde rent leksaker, fixade leksakslådor, tvättade fönster, fixade ett skåp, körde bort skräp, rensade ett förråd.... ja mycket blev gjort tycker jag och fint blev det. Mange tog ut sig lite för mycket bara för han sitter här bredvid i soffan nu och kan knappt röra sig stackarn. Knäckte till ryggen alldeles när han lekte med motorsågen på förmiddagen. Lille stackaren.

Så har vår helg varit. En väldigt bra en. Får se vad veckan har att erbjuda. Det blir nog trevliga besök, mycket längtan, en hel del bus, tjat och mys och troligtvis en ny tur till Kolmården med mormor och morfar. Over and out.

En härlig dag

Ja faktiskt, en väldigt bra dag och en bra helg som blev riktigt lååång och skön. Vi har varit lediga tillsammans hela fyra dagar. Lediga och lediga föresten, Mange har byggt förråd en stor del av tiden och vi har försökt hålla oss ur vägen så gott vi kan. Både Love och Alvin ska ju helst vara runt benen på honom, klättra på stegen och flytta på hans verktyg och så. Min insats har sträckt sig till att hålla lite i tumstocken, ta emot ett plåttak och små tafatta försök att rädda några Tulpaner och Japanska lyktor som råkade växa precis där Magnus hade börjat smälla upp reglar. I torsdags hann vi i alla fall vara tillsammans hela familjen på Arken och gå på mini-gudstjänst och leka. Det var ju fyra månader sedan jag var där så det var härligt att träffa Lesley igen som var där med Ester och Ruben. Det blev en tur till stan också, det tycks alltid vara någon bräda eller plåtbit som behöver inhandlas. Pojkarna gjorde Byggmax medans jag snodde runt som en yr höna på Hageby Centrum för att inhandla dricka till Valborg, titta lite i klädaffärer och fixa självscanning. Hela tiden bärandes på en stackars fläsfilé som jag hade fått betala lite för mycket för dagen innan. Kände mig rätt fånig när jag besvärade expediten för att få tillbaka drygt 15 kr och sen gick runt med den där köttbiten i en påse och en kylklamp skavandes mot höften. Dumsnål?


Kvällen avslutades rätt bra också med LC-möte på Målarstudion där det bjöds på tävlingar, smarriga snittar med tillhörande alkoholhaltiga drycker. Väldigt fint fixat av grabbarna där. Vi tävlade i fönstermålning och "hitta rätt färg i färgkartorna". Vårt jobb undersöktes noggrannt av målarmästarn där, fick rätt gott betyg. Jag hade matansvar så det var fullt upp för mig och blev rätt sent men det var väldigt mysigt med inval av ny tjej och roliga påhitt.


Valborg var mest fix i trädgårn och lite så på dagen och så mys med grannarna på kvällen. Vi käkade lite grillat och gott och gick ut och tittade på brasan, som by the way är sååååå pinsam här i stan. En liten brädhög bara, helt avsides!!!! Stod typ fem pers där eller nåt. Lika besviken i år alltså. Fyrverkerierna var desto bättre och musiken. Vi stod här ute på gården och tittade medans pojkarna sov i vagnen. Vädret sen, behövde inte frysa alls! Mange fortsatte bygga...man kan ju tro att han skulle ha hunnit färdigt vid det här laget men det fortsätter ska ni se. Missförstå mig inte, han har gjort jätte mycket och det blir ganska bra också...säkert jätte fint när det är klart och användbart. Han är så händig så. Jag städade garderoben och tog fram sommarkläder, blev så ljust och fint där inne så. Tillslut kunde vi slita honom från hammarn och tumstocken för en promenad ner till kanalen. Jätte skönt var det. Kvällen spenderade vi i S:t Laurentii kyrka tillsammans med några hundra andra för att lyssna till Anna Stadling och Söderköpings gospel som sjöng Johnny Cash. Helt underbart bra var det. Alvin och Love fixade det riktigt bra och båda diggade och dansade lite emellanåt. Några minuter på filten på golvet, några minuter golv, några minuter bänk, några minuter spring...och så samma vända igen. En del brottning, zoo-tabletter och krypande på golvet blev det men det var det värt.


Idag har vi haft 90-års kalas i Sundbyberg, alldeles lagom kalas i mormor Leias dagrum på Lötsjögården. En pigg och glad 90-årig Leia var det, svärmor och svärfar från Göteborg, M:s brorsa Martin och deras morbror Aisik och bonuskusin Marie med tillhörande Hans och Gabriell som är lika gammal som Alvin och så vi. Kallskuret, potatissallad, krans och födelsedagstårta, blommor och paket som Leia slet upp lika otålig som en treåring, uppklädd och fin.


Innan kalaset hann vi bevista högmässa också i Sundbybergs kyrka där tant Elsa predikade. Kan väl inte påstå att vi var helt närvarande någon av oss men vi hörde lite här och var i alla fall mellan flygande pusselbitar, handdockor och färgpännor vid barnbordet. Vi hann i alla fall krama om Elsa lite, ta emot lite kärlek i vin och bröd och få lite kyrkfika i oss innan det var dags för att packa in oss i bilen för att möta upp släkten i Hallonbergen.


Ett mysigt avslut på dagen fick vi också med middag på Max i Nyköping där Love bara åt pommes och Alvin mest geggade runt sin hamburgare på bordet och kastade kladdiga salladsbitar runt sig. Det mysiga var dock att Love gick upp i den stora rutchkanan fem, sex gånger och sa att han inte kunde åka, vände och gick ner innan han helt plötsligt, efter säkert 10 "Kan vi klara det?! Ja, vi kan!" (slagordet inte bara från Obamas valkampanj utan också från Byggare Bobb som nu går varm här hemma) från mamma nedanför, helt sonika åkte ned och åkte kanske 5 gånger till. Gulleplutt. Alvin gick dessutom säkert 10 steg där medans vi väntade, helt utan övertalning, han bara gick iväg. Väl hemma i Söderköping blev det dessutom toabesök utan minsta tjat, på några dagar bara har det vänt och Love fixar nästan hela dagen utan blöja. Han har blöja när vi går ut eller går hemifrån och det händer lite olyckor ibland men han kan riktigt bra. Vilka killar vi har! Nu sover dem sött och vi har bänkat oss framför tv:n och tittar på humorgalan, några guldkorn har det varit. Snart blir det sängen, behöver nog ladda inför morgondagen när jag har första dagen ensam med barnen på bra länge. Natti natt!

Vår!

Jag har plockat vitsippor idag!
Vädret var väl sisådär men lite vitsippor fick det bli i alla fall och en titt på lammen i Ullstorp som var så söta så. Love tyckte att maskinerna var roligare, som vanligt. Bengt lät honom sitta i lastaren och snurra lite med ratten. Hann jobba först också, familjemässa och dop.

Hade en väldigt mysig kväll igår, helkväll med Emma, Marcus och Ester. Ester är lite skeptiskt till pojkarna bus som invarderar hennes hem men Love verkade vara ok efter en stund. Han fick till och med klappa henne på kinden, vilket han gjorde lite då och då, tyckte nog hon var väldigt söt. Alvin somnade så fort vi la honom i Emma och Marcus säng och Alvin somnade efter en hel rad protester, i soffan, som en stock och sov igenom delar av körslaget och vad det nu var vi tittade på utan problem. Det var lite värre när han skulle ur bilen sen bara, när vi kom hem. Då ville han sitta kvar och sova, stackarn.

Imorgon blir det kanske Öppna förskolan för Alvin och mig, vi får se. Kanske en tur till guldsmeden också för vi ska göra om våra förlovnings- och vigselringar lite, gör en istället som är lite tjockare, min inte så bred för jag får bara exem av mina.

Mycket trädgårdsarbete har det varit nu ett tag och kommer väl vara ett tag framöver. Träden är klippta, buskar flyttade (för M ska bygga förråd), lite blommor sådda, trädgårdslandet (det lilla, lilla) är uppgrävt (tack Elsa) och alla grenar bortforslade. Love har blivit lite skadad under resans gång - igårkväll släpade han ihop alla Esters leksaker i en hög på golvet och sa att han åkte till tippen och slängde gammalt skräp. Det mesta som han inte gillar nu för tiden är gammalt "Jag vill inte ha den tröjan, den är gammal!" eller "Jag vill inte ha macka, den är gammal!". Funkar på i stort sett allt, i Loves värld i alla fall.

Tog mig lite tid ikväll och lagade mat i lugn och ro medans pojkarna var ute och fixade lite. Eller ja, lugn och ro kanske man inte riktigt kan säga. Klockan var över halv sex när jag började och Love och Alvin hade inte ätit mer än glass och Alvin banan sedan lunch så lite bråttom var det. Det blev väldigt bra dock, båda två åt säkert tre portioner utan att minsta trugande behövs. Magnus med...men han brukar inte kräva så mycket trugande. Vi fick locka med en "indian" för att få i Love lite spenat men den kom ut nästan lika snabbt som den for in. Kanske de där tuggorna fick i honom några vitaminer. Fick kanske inte plats mer efter all kasslergratäng.

Föresten har jag skumpat omkring på moppen i veckan när bilen var på verkstan i FYRA dagar. Lite trevligt de dagar när det var soligt och fint och solen fortfarande var uppe när jag åkte hem och man kände dofterna runt omkring som man inte känner i bilen. Det luktade nyavverkad skog och jag hade tid att se kossorna ordentligt, att de har söta kalvar. Lite trevligt, med betoning på Lite, det tar sin lilla tid och det är kallt så man måste byllsa på sig några lager kläder. Brrr! Har varit helt genomkall varje dag!
Nu är det sovdags för mig, kanske hinner läsa några sidor Harry Potter innan jag somnar - mysigt. Natti natt!

På bilderna är det frukostbusar.